Ansvarslöst att rasera grunden

03.10.2015 kl. 09:50
En av de viktigaste frågorna inom utbildningssektorn under pågående riksdagsperiod är definitivt småbarnsfostran. De åtgärder som regeringen planerar hotar att rasera grunden för det livslånga lärandet och framför allt hotar åtgärderna ett av fundamenten inom finländsk utbildningsideologi: att skapa jämlika förutsättningar för alla barn, oberoende av barnens bakgrund.

Regeringsprogrammet innehåller som känt flera linjedragningar som tillsammans bildar en svår helhet. Regeringen föreslår att den subjektiva rätten till dagvård begränsas då ena eller båda föräldrarna är hemma pga arbetslöshet eller föräldraledighet. Grupperna föreslås bli större och för de barn som går i förskolan kan kommunerna i framtiden erbjuda klubbverksamhet istället för dagvård före och efter själva förskoltimmarna under dagen.

 

Befintlig mångsidig forskning visar entydigt att en kvalitativ småbarnspedagogik har långtgående positiva effekter på både barnens inlärning och på andra viktiga färdigheter, såsom social kompetens, som barn behöver för att klara sig.

 

Också OECD har påtalat hur viktig en god småbarnspedagogik är för nationers ekonomiska utveckling. Vi måste kunna garantera att småbarnspedagogiken också i framtiden ska ha positiva effekter på hur väl barn klarar sig i skolan och på barns kognitiva utveckling.

 

Vi vet att barns socioekonomiska bakgrund påverkar skolarbetet, hur mycket stöd barnen får och val av studier. Ju högre utbildning föräldrarna har desto större är sannolikheten att också barnen väljer att utbilda sig. Också här visar forskning att småbarnsfostran jämnar ut de skillnader i inlärningsresultat som barns socioekonomiska ställning ger upphov till. Det är viktigt att notera att en kvalitativ småbarnspedagogik har positiva effekter på inlärningsresultaten ända upp i tonåren.

 

Det är ingen överdrift att säga att småbarnspedagogiken vid sidan av den grundläggande utbildningen är det mest effektiva sättet att stöda barnfamiljer. OECD har för Finlands del konstaterat att våra styrkor inom småbarnspedagogiken är personalens utbildningsnivå och att antalet utbildade vuxna i förhållande till antalet barn är högre än medeltalet av OECD-länderna.             

 

Den planerade begränsningen av den subjektiva rättigheten till dagvård ger varje barn rätt till minst 20 h småbarnspedagogik per vecka. Om ett barns utveckling kräver det, om behovet av stöd är stort eller om förhållandena i familjen är sådana att fler timmar än 20 behövs, ska detta vara möjligt efter behovsprövning.

 

Regeringen utgår från att 6,7 procent eller 11 100 barn av de barn som nu är i heldagsvård kommer att berättigas till enbart deltidsvård efter att lagändringen trätt i kraft hösten 2016. Eftersom barnen ges rätt att stanna i samma daghem kommer kommunerna, framför allt de tvåspråkiga med samlokaliserade daghem, att stöta på utmaningar då barn i heldagsvård i praktiken ska samsas med barn i deltidsvård. Få svenskspråkiga daghem torde nämligen ha skilda grupper för barn i heltids- respektive deltidsvård.        

 

Förhållandet vuxen och barn förändras också om regeringens planer förverkligas. För grupper med barn över tre år kommer antalet barn att öka från 21 till 24 per tre vuxna. Forskning och praktisk erfarenhet visar, att ju fler barn per vuxen, desto sämre kvalitet.

 

Regeringen har inte heller presenterat planer på hur man går vidare med utvecklandet av innehållet i småbarnspedagogiken, ett arbete som tyvärr blev på hälft under förra perioden.  

 

Barns jämlika rätt till kvalitativ småbarnspedagogik äventyras i och med regeringens planer. Dessutom planeras uppluckringar i behörighetskraven inom den kommunala sektorn. Den kvalitativa småbarnspedagogiken, som erbjuder jämlika möjligheter för alla barn, och som lägger grunden för det livslånga lärandet, äventyras nu. Det här är ansvarslöst och kommer att stå såväl individ som samhälle dyrt!   

Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00