Ansvarslöst att rasera grunden

03.10.2015 kl. 09:50
En av de viktigaste frågorna inom utbildningssektorn under pågående riksdagsperiod är definitivt småbarnsfostran. De åtgärder som regeringen planerar hotar att rasera grunden för det livslånga lärandet och framför allt hotar åtgärderna ett av fundamenten inom finländsk utbildningsideologi: att skapa jämlika förutsättningar för alla barn, oberoende av barnens bakgrund.

Regeringsprogrammet innehåller som känt flera linjedragningar som tillsammans bildar en svår helhet. Regeringen föreslår att den subjektiva rätten till dagvård begränsas då ena eller båda föräldrarna är hemma pga arbetslöshet eller föräldraledighet. Grupperna föreslås bli större och för de barn som går i förskolan kan kommunerna i framtiden erbjuda klubbverksamhet istället för dagvård före och efter själva förskoltimmarna under dagen.

 

Befintlig mångsidig forskning visar entydigt att en kvalitativ småbarnspedagogik har långtgående positiva effekter på både barnens inlärning och på andra viktiga färdigheter, såsom social kompetens, som barn behöver för att klara sig.

 

Också OECD har påtalat hur viktig en god småbarnspedagogik är för nationers ekonomiska utveckling. Vi måste kunna garantera att småbarnspedagogiken också i framtiden ska ha positiva effekter på hur väl barn klarar sig i skolan och på barns kognitiva utveckling.

 

Vi vet att barns socioekonomiska bakgrund påverkar skolarbetet, hur mycket stöd barnen får och val av studier. Ju högre utbildning föräldrarna har desto större är sannolikheten att också barnen väljer att utbilda sig. Också här visar forskning att småbarnsfostran jämnar ut de skillnader i inlärningsresultat som barns socioekonomiska ställning ger upphov till. Det är viktigt att notera att en kvalitativ småbarnspedagogik har positiva effekter på inlärningsresultaten ända upp i tonåren.

 

Det är ingen överdrift att säga att småbarnspedagogiken vid sidan av den grundläggande utbildningen är det mest effektiva sättet att stöda barnfamiljer. OECD har för Finlands del konstaterat att våra styrkor inom småbarnspedagogiken är personalens utbildningsnivå och att antalet utbildade vuxna i förhållande till antalet barn är högre än medeltalet av OECD-länderna.             

 

Den planerade begränsningen av den subjektiva rättigheten till dagvård ger varje barn rätt till minst 20 h småbarnspedagogik per vecka. Om ett barns utveckling kräver det, om behovet av stöd är stort eller om förhållandena i familjen är sådana att fler timmar än 20 behövs, ska detta vara möjligt efter behovsprövning.

 

Regeringen utgår från att 6,7 procent eller 11 100 barn av de barn som nu är i heldagsvård kommer att berättigas till enbart deltidsvård efter att lagändringen trätt i kraft hösten 2016. Eftersom barnen ges rätt att stanna i samma daghem kommer kommunerna, framför allt de tvåspråkiga med samlokaliserade daghem, att stöta på utmaningar då barn i heldagsvård i praktiken ska samsas med barn i deltidsvård. Få svenskspråkiga daghem torde nämligen ha skilda grupper för barn i heltids- respektive deltidsvård.        

 

Förhållandet vuxen och barn förändras också om regeringens planer förverkligas. För grupper med barn över tre år kommer antalet barn att öka från 21 till 24 per tre vuxna. Forskning och praktisk erfarenhet visar, att ju fler barn per vuxen, desto sämre kvalitet.

 

Regeringen har inte heller presenterat planer på hur man går vidare med utvecklandet av innehållet i småbarnspedagogiken, ett arbete som tyvärr blev på hälft under förra perioden.  

 

Barns jämlika rätt till kvalitativ småbarnspedagogik äventyras i och med regeringens planer. Dessutom planeras uppluckringar i behörighetskraven inom den kommunala sektorn. Den kvalitativa småbarnspedagogiken, som erbjuder jämlika möjligheter för alla barn, och som lägger grunden för det livslånga lärandet, äventyras nu. Det här är ansvarslöst och kommer att stå såväl individ som samhälle dyrt!   

Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35