Kunskapssamhället vår trumf

03.10.2015 kl. 08:10

Jag har sagt det förut och jag tänker säga det igen; våra barn ska inte betala för att vi har levt över våra tillgångar.

Det här är en viktig ledstjärna för mig i mitt arbete. 

Den ekonomiska situationen i vårt land är alarmerande. Vår statsskuld har fördubblats sedan 2008 och samtidigt är antalet finländare som jobbar 200 000 färre jämfört med sju år tillbaka. Vår skuldsättning ökar just nu mera än exempelvis Greklands och Finland är det enda EU-landet vars ekonomi inte växte under det andra kvartalet i år. Den här trenden är ohållbar och som känt har man redan i flera år försökt vända kurs för skutan Finland. Förra regeringen lyckades också halvera underskottet men fortsättningsvis behövs aktiva tag för att få balans i statsbudgeten som även nästa år förväntas vara mer än fem miljarder på minus.

Då realiteterna är så pass krassa är det förståeligt att den nya regeringen gått in för nedskärningar nästa år. Den stora frågan är dock var man sparar. Regeringen har beslutat att utbildningen är det område där man vill skära mest. Också bland annat biståndet, tågtrafiken, ungdomsarbete och arbetsrehabiliteringen berörs ordentligt. Enligt mig är regeringens val av sparobjekt inte till alla delar genomtänkta. Att köra ner ungdomsgarantin då arbetslösheten bland unga är rekordhög är kortsiktigt och att lämna många västnylänningar utan tågförbindelse är galet för att nämna några exempel.

De planerade nedskärningarna inom utbildningen är ett stort misstag. Utbildningen är Finlands främsta trumfkort. Det här säger också Sipiläs regering i sitt program. Det här är dock bara tomma ord i ljuset av de massiva nedskärningarna i allt från grundskola till forskning och innovation. På 1990-talet, då vi senast hade stora ekonomiska problem och staten sparade rejält, valde man att samtidigt satsa på kunnande. Det här var klokt. Nu gör man det motsatta. Inbesparingar kunde hellre exempelvis göras i företagsstöden eller genom att lägga om förvaltningen enligt modellen som tillämpades för försvarsmaktsreformen. Under valperioden borde man också avhålla sig från att påbörja nya dyra trafikprojekt.

Målet bör vara att Finland även framöver ska ha en utbildning i världsklass. Nu leder nästa års statsbudget till att exempelvis Helsingfors universitet har samarbetsförhandlingar som berör 1200 personer medan innovationssatsningarna minskar med flera hundra miljoner. Det här bådar inte gott. Vi ska hoppas att regeringen tänker om i den här frågan. Spara bör man i dessa tider. Dessa inbesparingar bör dock göras så att vi bibehåller förutsättningarna att vara ett framgångsrikt kunskapssamhälle också i framtiden.

Carl Haglund

Carl Haglund

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50