Statsrådets meddelande om åtgärder för att förbättra kostnadskonkurrenskraften 30.9.2015

30.09.2015 kl. 10:57
Gruppanförande 30.9 2015 av Carl Haglund

Ärade fru talman, Arvoisa rouva puhemies,

 

Finland är inte längre det konkurrenskraftiga land vi vant oss vid. Däremot hör vi till de få EU-länder som just nu inte har en gynnsam ekonomisk utveckling. Vi är i många avseende sämst i klassen. Det finns alltså goda skäl att reformera vår ekonomi. Det här förklarar varför vi i vår riksdagsgrupp redan före valet efterlyste genomtänkta reformer på arbetsmarknaden. Målet här bör vara jobben, vi behöver fler jobb för att upprätthålla den finländska välfärden.

 

Ni herr statsminister hade samhällsfördraget som ett bärande valtema i våras. Ämnet är viktigt och många ville i detta svåra ekonomiska läge tro att gallupledaren kunde sy ihop ett paket som kunde bidra till att vända ekonomin. Många av oss insåg dock redan på våren att ert stora vallöfte, herr statsminister, var dömt att misslyckas. Därför är det tyvärr föga förvånande att ni inte kunde ro samhällsfördraget i land. Det är bara att beklaga. Det är ett misslyckande av regeringen och framför allt ännu ett vallöfte som inte uppfyllts. Ni har dock inte kastat in handuken och det ska ni ha en eloge för. Ni jobbar vidare med målet att reformera arbetsmarknaden. I förrgår fick vi ta del av era senaste planer.

 

Parterna har alltså enats om att i samarbete med regeringen förhandla vidare, för att under de närmaste veckorna försöka nå en lösning gällande såväl konkurrenskraften på arbetsmarknaden som lönerna för nästa avtalsperiod. Gott så. Ni har ändå signalerat att ert paket ännu kan ändras om parterna når en överenskommelse. Här blir processbeskrivningen en aning svårtolkad och många frågar sig vad vi egentligen tar ställning till på fredagen. Det kunde kanske ha varit klokt att skjuta fram denna diskussion och omröstningen på fredag med några veckor. Nu blev detta istället en svårbegriplig föreställning där riksdagen tvingas agera publik trots att hälften av aktörerna fattas på scenen för att de istället sätter upp en egen föreställning någon annanstans.

 

Ärade fru talman,

Svenska riksdagsgruppen tycker det är synnerligen viktigt att regeringen via arbetsmarknadspaketet tar ett viktigt steg mot en mera jämställd arbetsmarknad. Att unga kvinnors ställning på arbetsmarknaden gynnas genom att arbetsgivarnas kostnader för familjeledighet utjämnas med en engångsersättning på 2 500 euro är en efterlängtad reform. För den får regeringen en stor portion beröm!

 

Det är också positivt att regeringen inte går vidare med de reformerna där lågavlönade kvinnor inom exempelvis vården stått för största delen av notan. Jag är glad att ni på den här punkten valde att lyssnade på barnmorskor med flera som precis som vår riksdagsgrupp oroade sig för förslaget som skulle ha drabbat många lågavlönade som skulle ha gått miste om söndags- och övertidsersättningar. Därför vill vi ännu en gång påminna regeringen om vikten av att reformerna bedöms ur ett könskonsekvensperspektiv i god tid. Vi förutsätter fortsättningsvis att regeringen har gjort en sådan bedömning och också offentliggör den. Det här har ni herr statsminister också lovat.

 

Ärade fru talman,

det är självklart att man  i dessa tider måste kunna granska olika uppnådda fördelar. Därmed känns taket på sex veckor helt rimligt då det gäller semestern. Att jobba på söckenhelgerna kan heller inte vara någon omöjlighet. Det senaste förslaget om att skära i semesterpennigen är betydligt bättre än det ursprungliga förslaget. Samtidigt vet vi att bland annat många småföretagare är oroade för att ni nu tänker lagstadga om semesterersättningarna. Det höjer på kostnaderna för de branscher där denna fördel inte finns. Är detta klokt rent nationalekonomiskt? Hur resonerar ni här herr statsminister?

 

Ärade fru talman,

 

I många andra länder är de lokala avtalen i central roll då man bygger upp en fungerande ekonomi. I Finland är avtalen centraliserade. Vi behöver fler lokala avtal som möjliggör att man beaktar olika branscher, regioners och företags situation. Det här är ett bra sätt att hålla sysselsättningen på fötter. Vi måste också ta vara på FFC:s förslag om att låta exportindustrin sätta ribban för kommande löneuppgörelser. Det här är en förutsättning för att bibehålla konkurrenskraften.

 

En annan stor fråga för den finländska arbetsmarkanden är invandrarna. Just nu anländer dessutom historiskt många flyktingar till vårt land. Många av dem kommer sannolikt att stanna här för gott. Vad tänker regeringen göra för att dessa personer så snabbt som möjligt ska kunna bli en del av vår arbetsmarknad? När avskaffas den förlegade behovsprövningen på utländsk arbetskraft? Vi behöver ambitiösa åtgärder för att inte alla dessa människor ska fastna på flyktingförläggningarna utan meningsfull tillvaro. Ett förslag kunde vara utvecklade läroavtalsarrangemang som påminner om de mellaneuropeiska modellerna.

 

Ärade fru talman,

som nämnt är det svårt en dag som denna att ta ställningen till en helhet då regeringens planer hela tiden ändrar.  Ni ändrar på så väl innehåll som tidtabeller. Att regeringen är målmedveten är också välkommet och i sista hand är det vi här i riksdagen som bär ansvaret för att stifta lagar som berör vår arbetsmarknad. Svenska riksdagsgruppen anser dock att det bästa vore att man ännu hittar en förhandlingslösning. Här måste alla parter bjuda till. Akava och STTK har bland annat visat stor vilja att förhandla fram ett gott resultat. Vi är alla medvetna om att arbetsmarknaden måste förändras. Det bästa sättet att förändra den är tillsammans.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35