Statsbudgeten 2016

30.09.2015 kl. 10:52
Ledamot Mats Löfströms inlägg i den allmänpolitiska debatten gällande statsbudgeten 2016.

Fru talman,

 

Läget är allvarligt i republiken, men inte nytt.

 

Också förra året, och året innan dess hade vi liknande budgetunderskott.

 

De prognostiserade underskotten också nästa år och året efter det är lika stora.

 

Vi lånar med andra ord mer än var tionde cent för varje euro som vi använder.

 

Det är i förlängningen ohållbart. Skuldspiralen behöver brytas.

 

Den ekonomiska krisen är djup.

 

BNP och exporten är fortfarande lägre än 2008.

 

Tillväxten obefintlig.

 

Handelsbalansen är negativ.

 

Kreditbetyget på sjunkande.

 

Statskulden stigande och arbetslösheten hög.

 

Alla varningslampor blinkar rött.

 

Tillsammans med den snabbt åldrande befolkningen bidrar det här till stora utmaningar.

 

Som jämförelse kan nämnas att man i Sverige nästa år lånar ca 1 miljard euro.

 

Då Sveriges samlade utgifter är nästan dubbelt så stora som våra och man har tillväxt så kommer skulden i förhållande till BNP knappt att öka.

 

Vi måste lära oss av Sverige.

 

Lika lite som vi vill att Tre Kronor slår Lejonen på hockeyisen, vill vi att Sverige slår oss ekonomiskt.

 

Jag skulle vilja att vi tydligare skulle sätta arbetet och jobben i fokus.

 

Vi måste helt enkelt få finländarna och Finland tillbaka i arbete.

 

Jag skulle önska att vi skulle benchmarka en del av de reformer man har gjort i Sverige och Danmark.

 

Här är jobbskatteavdragen viktiga.

 

Avdragen för RUT, rengöring, underhåll och tvätt samt ROT avdraget för renovering, ombyggnad och tillbyggnad skulle här kunna skapa fler nya arbetsplatser och göra svarta jobb vita.

 

Här tycker jag också man kunde titta på beskattning av alkohol på krogen som skulle skapa fler restaurangjobb.

 

Den danska flexicuritymodellen skulle också passa bra i diskussionen kring arbetsmarknadspolitiken.

 

Vi måste nämligen få finländarna tillbaka i arbete.

 

Det är en dubbel inkomst då vi slipper betala arbetslöshetsersättning och får in skatter.

 

För utan tillväxt eroderas effekterna av andra redan svåra reformer som vi gör med mycket möda och stort besvär.

 

En sänkt skatt på arbete skulle inte vara gratis utan skulle så klart behöva finansieras.

 

Jag skulle själv vara redo att finansiera det via ändringar i momsen.

 

Momsen är dock en platt skatt och det skulle betyda att man skulle behöva göra andra ändringar för att inte de svaga grupperna i samhället skulle drabbas ofördelaktigt.

 

Men det skulle hämta in de stora pengarna som skulle kunna ge en reell sänkning av skatten på arbete.

 

Vid sidan av detta skulle vi också behöva se på bostadsmarknaden och prisutvecklingen på bostäder som är helt orimlig, i synnerhet i Helsingfors, och som också urholkar köpkraften.

 

Hushållens skuldsättningsgrad i Finland är över 150 % av BNP.

 

Det jag dock framförallt är oroad över är den totala bristen på framtidstro i vårt samhälle.

 

Man bjuder nu över varandra med vem som kan hitta den mest dystra och pessimistiska prognosen.

 

Det är destruktivt.

 

Det blir en negativ spiral, ett race to the bottom och att vi backar mot framtiden.

 

Så illa är det inte.

 

Allt är inte svart eller grått.

 

Tvärtom, framtiden är ljus bara vi lyckas återuppbygga självförtroendet och framtidstron.

 

Det finns idag i Finland flera sektorer och regioner som det går bra eller till och med mycket bra för.

 

På Åland har vi en arbetslöshet på 3,4 % och många branscher expanderar och investerar.

 

Det är viktigt att vi kan stöda de branscherna med internationalisering så att de når ut till exportbrancher.

 

Vi måste kavla upp ärmarna, inte bara sitta och vänta på att nästa Nokia ska komma.

 

Arbetet med att slopa onödig byråkrati och normtalko är här av stor vikt.

 

Jag är här glad att regeringen tagit mycket fasta på att luckra upp onödig byråkrati och avskaffa regler.

 

För egen del upplever jag också att den värderingskris och det allt mer aggressiva samhällsklimat som vi nu präglas av är mycket oroväckande.

 

Finlandsbilden i världen håller på att förändras. Det oroar mig.

 

Förra veckan klev Finland igen över den internationella nyhetströskeln då några personer med fyrverkeripjäser angrep en buss med flyktingar som anlände till Lahtis.

 

En man hade till och med på ett sällsynt smaklöst sätt klätt ut sig i Ku Klux Klan dräkt med Finlandsflagga i handen.

 

Veckan innan skapade ett hundratal personer en mänsklig kedja i Torneå där man ville stoppa flyktingar från att komma in i landet.

 

Med armarna i kors, plakat och Suomi Finland ishockeytröjor sa man: ”Go home”.

 

Då jag såg bilden konstaterade jag för mig själv att bilden av medmänsklighetens och moralens förfall nu var fullständig.

 

Man får skämmas. Är det här bilden vi vill sända ut av Finland till omvärlden?

 

Vi här i salen som tror på medmänsklighet, solidaritet och respekt måste nu höja på rösten.

 

Vi måste visa omvärlden och våra medborgare att Finland fortsättningsvis är ett öppet samhälle som hör hemma i Norden och som har en ljus framtid.

 

Det är värderingar och en framtid som är värd att kämpa för.

 

< >

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00