Välkommen till Finland

28.09.2015 kl. 12:50



Tänk på Finland och sjöar, skog och bastu syns på näthinnan. Finland är en del av den nordiska välfärdsmodellen och den finländska flaggan symboliserar hockeyhängivenhet, pappersindustri, Nokia, jultomten och mumintroll.

Längs kusten har vi den vackra skärgården och längst uppe i norr springer renar under norrskenet. Alla människor har sin egen Finlandsbild. Vi människor skapar bilder och uppfattningar kring det mesta. Uppfattningar som rotar sig djupt, men som också kan förändras. Se bara på Volkswagen.

 

Finlandsbilden i världen håller på att förändras. Det oroar mig. Förra veckan klev Finland igen över den internationella nyhetströskeln då några personer med fyrverkeripjäser angrep en buss med flyktingar som anlände till Lahtis. En man hade till och med på ett sällsynt smaklöst sätt klätt ut sig i Ku Klux Klan dräkt med Finlandsflagga i handen. Man hindrade också Röda Korset, med sina många frivilligarbetare, från att göra sitt arbete.

 

Veckan innan skapade ett hundratal personer en mänsklig kedja i Torneå där man ville stoppa flyktingar från att komma in i landet. Med armarna i kors, plakat och Suomi Finland ishockeytröjor sa man: ”Go home”. Då jag såg bilden konstaterade jag för mig själv att det enda som saknades var ölburkarna. Då skulle bilden av medmänsklighetens förfall varit fullständig.

 

Man får skämmas. Är det här bilden vi vill sända ut av Finland till omvärlden? I synnerhet i vårt närmaste och viktigaste grannland Sverige har många sidor redan skrivits om detta. Då jag besökte Sveriges riksdag med grundlagsutskottet förra veckan var vi många riksdagsledamöter som var noga med att ge en annan bild och bedyra att inget i grunden förändrats. Dagen innan hade dock utrikesminister Timo Soini luggat Sverige då han i pressen konstaterat att flyktingkrisen försämrar relationerna mellan Sverige och Finland.

 

På EU-nivå röstade Finland blankt i frågan om solidariskt ansvar i flyktingfrågan. De övriga nordiska länderna röstade för. Det gjorde också hela Baltikum och hela Västeuropa. Vi röstade blankt. Medan Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien röstade emot. I efterhand har man försökt säga att den blanka rösten ska uppfattas som en ja-röst. Men det är inte så övriga Europa uppfattar det. Där uppfattar man att Finland nu indirekt stödde Nej-sidan.

 

Som ni vet handlar det inte alltid om vad man säger, utan vad man gör. Ibland handlar det inte ens om vad man gör, utan hur det ser ut. Eftersom Finland brukar vara mycket pragmatiskt i EU-sammanhang symboliserade omröstningen en kursändring. Medan Sannfinländarna inte har påverkat Finlands EU-politik mycket i praktiken, har man påverkat den i symbolfrågor som Greklandskrisen och Flyktingfrågan. Om man tror att symboler inte har betydelse gör man en felbedömning.

 

För egen del upplever jag att den värderingskris och det aggressiva samhällsklimat som Finland nu alltmer präglas av är värre än den ekonomiska krisen. En ekonomisk kris handlar om siffror och de kan vi få rätt på. Men människors värderingar sitter djupare och påverkar inte enbart omvärldens Finlandsbild utan också våra egna medborgare.

 

Många finländare, inte bara svenskspråkiga, flyttar redan idag till Sverige, USA eller något annat land. De tar innovationer, entreprenörskap och god utbildning med sig. Det är just de människorna vi inte har råd att förlora om vi ska få ekonomin på fötter igen. När de väljer att flytta är det inte enbart ett ekonomiskt beslut, utan också var man ser sin framtid. Ku Klux Klan och människokedjan i Torneå är så klart isolerade händelser, men trenden är oroväckande, och den bekymrar mig.

 

Framförallt är bilden som nu skapas av Finland, inte en bild som stämmer överens med min. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att tycka det. Att tiga i denna sak är inte guld. Vi som tror på medmänsklighet, solidaritet och respekt måste höja på rösten. Vi måste visa omvärlden och finländarna att Finland fortsättningsvis är ett öppet samhälle som hör hemma i Norden och som har en ljus framtid. Det är värderingar som är värda att jobba för.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35