Finlandsbilden

26.09.2015 kl. 10:00
Har det någon betydelse vad andra tänker om oss? Spelar det någon roll hur vi röstar i EU? Eller är det så, att det utanför vårt lands gränser upplevs som just detsamma, för vi är ju ett relativt litet land långt uppe i norr?

Under veckan som gått har jag ett flertal gånger frågat mig själv vad som håller på att hända i vårt land. Det lilla tappra landet med den tappra befolkningen, som överlevde kriget och lyckades bygga upp en nordisk välfärdsstat med flit och arbete. Samtidigt som flyktingar från världens oroshärdar strömmar in i Europa för att söka sig till trygghet, ställer sig finländare på gränsen i Torneå  i armkrok och bildar en mänsklig mur. Detta för att demonstrera att flyktingarna inte är välkomna hit, att de ska svänga om och åka tillbaka. Självfallet är media på plats, och det dröjer inte länge före bilderna på denna fientliga mänskomur har spridit sig på nätet. Så har våra egna medborgare med sitt eget agerande påverkat bilden av Finland utåt. För det är det som sker. Mänskor är inte okänsliga. En bild kan säga mer än tusen ord. Och bilden blir lätt den som demonstranterna önskade. Kom inte hit. Vi vill inte ha er. Det får mig att må illa.

 

Fredagens händelse i Lahtis där finländare attackerar en buss med flyktingar med fyrverkeripjäser och där Röda Kors arbetare utsätts för stenkastning är allvarliga incidenter, likaså attacken i Kouvola mot ett flyktinghärbärge. Det handlar om ren och skär rasism samt brottslig verksamhet som samhället måste ta kraftigt avstånd från på alla plan.

 

Samtidigt som detta sker, ställer tusentals finländare upp runt om i landet för att hjälpa till när det gäller att få tak över huvud på flyktingarna, samlar in kläder och förnödenheter m.m. Röda korset engagerar frivilliga och mänskor donerar medel för att kunna bidra till den hjälp som nu behövs såväl utomlands som hemma. Men dessa bilder sprids inte lika snabbt och får inte lika stor genomslagskraft. Tyvärr. Jag är övertygad om att vi är många finländare som inte vill att vårt land ska sammankopplas med dem i mänskomuren. De representerar inte det Finland vi känner stolthet över. Därför blir det också så viktigt med de signaler vårt lands beslutsfattare ger. Såväl presidenten som regeringen och riksdagen bär här ett mycket större ansvar än de enskilda medborgarna.

 

Det är också därför som jag är ytterst besviken på regeringens linje att rösta blankt i tisdags då det gällde att hitta en gemensam lösning på fördelningen av 120.000 asylsökande mellan EU-länderna. Tjugo medlemsländer röstade för en bindande kvotfördelning. Fyra,  Ungern, Slovakien, Tjeckien och Rumänien röstade emot. Att Finland då väljer att rösta blankt var inte klok och framsynt politik. En blank röst, räknas som ett nej i EU-sammanhang. Statsministern anser att det inte hade någon betydelse, att alla ändå visste att vi är villiga att ta emot vår andel på 2400 asylsökande från den gemensamma kvoten. Det håller inte. Tyvärr är det helt uppenbart att regeringens linje handlar om att hålla Soini och Sannfinländarna i ledet. Regeringsprogrammets skrivning fick gå före landets fördel. Det är svagt, mycket svagt. Finland är en viktig del av Norden och borde i alla sammanhang sträva efter att hållas i EU:s kärna. Nu håller regeringen på att placera oss i offside, och det borde statsminstern minsann vara orolig över.

 

Att vår utrikesminister därtill uttalat sig oansvarigt om vår närmaste granne Sverige har heller inte gjort saken bättre. Jag var med riksdagens grundlagsutskott på besök hos Sveriges konstitutionsutskott i Stockholm onsdags, och passade på att ge en annan bild av Finland än den som Soini och regeringen bjudit på den senaste tiden. Nu måste det bli slut på klavertrampen från regeringens sida. Finland kan bättre.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00