Ljuset i tunneln

14.09.2015 kl. 12:12
Det brukar heta att det är som mörkast innan gryningen. Frågan är bara hur mörkt det är just nu. Förra veckan var turbulent i finländsk politik. Den här gången handlade det inte om Grekland, det handlade om oss.

Finansministeriets prognos för tillväxt skruvades igen ner. I budgetförslaget för 2016 fortsätter Finland låna 5 miljarder euro (hela budgeten 54,1 miljarder). Den totala statsskulden kommer i år passera 100 miljarder euro och per i lördags var skulden 17 976 euro per finländare. Sedan år 2011 är bytesbalansen, summan av import och export, negativ. Vi importerar alltså mer än vi exporterar. Senast det hände var år 1993, kort efter Sovjetunionens fall. Samtidigt är arbetslösheten fortsatt hög på cirka 10 %.

 

Det är lätt att hålla sig för skratt. Nästan alla ekonomiska indikatorer blinkar rött. Även om prognoserna nu pekar på att botten är nådd är det viktigt att komma ihåg att nästan alla prognoser den senaste tiden varit överoptimistiska. Att något måste göras är självklart. Annars kommer vi snart vara i Greklands sits.

 

Vi måste framförallt få finländarna tillbaka i arbete. Konkurrenskraften måste öka och exporten växa. För om vi inte vänder skutan kommer resultatet av effektiveringar och redan svåra inbesparingar i den offentliga sektorn att vara förgäves. Då kommer ännu tuffare åtgärder behövas eftersom det helt enkelt inte finns några alternativ. De ekonomiska prognoserna ser inte ljusare ut beroende på vilket parti som sitter i regeringen. Grekland visade också det. Just därför behövs nu samarbete - inte konflikt - och en bred uppslutning av alla för att lyfta landet ur krisen.

 

För att öka konkurrenskraften måste vi bl.a. göra ändringar på arbetsmarknaden. Den typ av reformer som Danmark, Sverige och Tyskland redan gjort. Det var beklagligt att en del av arbetsmarknadsparterna inte var redo att förhandla om ett samhällsfördrag. Det var också beklagligt att regeringen i veckan inte kunde sträcka ut handen till arbetsmarknadsparterna en gång till. Det är ytterst beklagligt om regeringen och arbetsmarknadsparterna nu slutar prata med varandra och vi får en generalstrejk inkommande fredag. Det är i ingens intresse. Nu behövs samarbete och dialog. Nu behövs is i hatten.

 

Det är aldrig lätt att bli av med något som man redan har. Men, när sådant behöver ske måste det ske rättvist av alla så att det individuella priset blir så litet som möjligt. Det får inte bli så att det är kvinnodominerande yrken som ska betala notan då samhället behöver anpassas. Alla ska hjälpas åt. Här måste därför lokala och branschvisa lösningar hittas så att konkurrenskraften höjs utan att vissa samhällsgruppers reallöner urholkas. För varken sjukvårdare eller kockar är överbetalda idag. Jag är mycket kritisk till att lönesänkningar skulle vara en samhällsekonomisk patentlösning för att öka konkurrenskraften eftersom det skulle ha negativa konsekvenser på den inhemska konsumtionen och riskera att kompetent personal flyttar utomlands. Spanien visade till exempel att det var andra produktivitetsökningar, inte lönesänkningar, som var vägen ut ur deras kris. Lokala avtal, enligt svensk modell, är i stället en nyckelfråga som jag tror mycket på. Regeringen har lovat återkomma till dem den 15 oktober.

 

Det är också viktigt att konstatera att det finns regioner och sektorer som det går bra eller mycket bra för. Åland är en sådan. Vi får inte bli stöddiga eller vila på lagrarna eftersom vi också behöver upprätthålla konkurrenskraften och göra effektiviseringar. Men, vi skulle inte på samma sätt ha behov av det för Finland så viktiga samhällsfördraget.

 

Vi har inte samma förändringstryck eftersom de offentliga finanserna är i balans (långt tack vare vårt goda sysselsättningsläge). Självstyrelsen ger oss också verktyg och möjligheter att hitta många egna lösningar, vilket är viktigt då vi och övriga Finland har ganska olika behov i den här frågan.

 

Framförallt får vi inte låta dysterheten och melankolin sprida sig till oss. Vi måste fortsätta se ljust på framtiden och fortsätta utveckla vårt samhälle enligt våra egna behov och förutsättningar. Då kan Åland också fortsätta fungera som ett av de goda exempel som kan fungera som ljus i tunneln för hela landet i dessa mörka tider.

 

Mats Löfström

Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00