Presidentvalet i USA

08.08.2015 kl. 16:51
För en dryg månad sedan var jag på en resa till USA. Jag skulle till Washington D.C. men passade på att åka ett par dagar innan för att hinna träffa gamla vänner i Columbus, Ohio. En av mina vänner där är nuförtiden medlem av den amerikanska kongressen och jag frågade på skoj när vi kommer att få se honom i presidentvalet.

Han skojade tillbaka och konstaterade att i detta val kommer han vara den enda republikanska politikern som inte ställer upp. Det republikanska kandidatantalet är nämligen så stort att inte alla kandidater ryms med i valdebatterna.

 

Igår morse, vår tid, drabbade de tio - enligt gallupundersökningar - främsta republikanska kandidaterna ihop för en första TV-sänd debatt. Debatten hölls i Cleveland, Ohio där republikanerna också kommer att hålla sitt partikonvent nästa år och formellt utse sin kandidat.

 

Den stora frågan på förhand var hur Donald Trump skulle hantera debatten. Många aktiva republikaner är inte överförtjusta över den frispråkiga miljardärens intåg på den politiska arenan. Hans minst sagt frejdiga debatteknik där han förnedrar både kvinnor och latinamerikaner har skapat oro i de republikanska leden. Det republikanska etablissemanget menar att desto längre ”cirkus Trump” får hålla på, desto mer avskräcker han mittenväljare och förstör på så vis chanserna att en republikan kan vinna det riktiga presidentvalet.

 

Om republikanerna har ett stort antal kandidater är läget nästan det helt motsatta i det demokratiska lägret där Hillary Clinton i praktiken är ensam kandidat. Den enda som eventuellt kunde ge Clinton en match om nomineringen är vice president Joe Biden, men desto längre han väntar med att ge besked desto svårare blir det.

 

Den 1 februari nästa år kör det igång på riktigt då det är det första primärvalet i delstaten Iowa. Efter det kommer delstater i tur och ordning genom primärval utse sina representanter till partikonventen som väljer presidentkandidater. Den 8 november är sedan den egentliga valdagen.

 

Utmaningar för USA:s nästa president saknas inte. Medan den privata ekonomin växer och tillväxttakten och antal jobb som skapas sker i avundsvärd snabb takt i jämförelse med Europa, är det stora utmaningar för den offentliga ekonomin med ett växande budgetunderskottet. Den kanske största utmaningen blir ändå att minska på splittringen mellan partierna i kongressen och få demokrater och republikaner att återigen kunna samarbeta inom olika frågor.

 

Nuvarande konflikt mellan partierna där det i princip är omöjligt för en demokrat att samarbeta med en republikan ter sig för mig som utomstående betraktande ålänning som mycket märklig. En republikan från New York har antagligen mycket mer gemensamt med en demokrat från New York än en republikan från Alabama. Ändå så gör partibeteckningarna att man nu inte samarbetar med varandra. Det här paralyserar amerikanskt beslutsfattande vilket inte är bra.

 

Som ledamot av riksdagens vänskapsgrupp mellan Finland och USA ser jag fram emot att följa presidentkampanjen i USA och att samarbeta med nästa administration oavsett vilken partibeteckning den får. Jag har goda vänner i både demokraterna och republikanerna. Det är min förhoppning att de efter valet också kunde bli bättre vänner sinsemellan så att amerikansk politik kunde bli mer dynamisk igen. Det skulle både USA och vi behöva eftersom vi delar många globala utmaningar tillsammans.

 

Mats Löfström

Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00