Det goda livet finns i den trygga vardagen

05.07.2015 kl. 09:08
Riksdagen har tagit paus från lagstiftningsarbetet. De sista omröstningarna om tilläggsbudgeten gick av stapeln i tisdags. För mig blir det den första längre ledigheten på fyra år. Som minister har man i princip rätt till 30 dagars semester, men i praktiken har det varit omöjligt att hålla en så lång ledighet under min tid som justitieminister.

Så nu ser jag fram emot att få varva ner och koppla av ordentligt. Samtidigt ger sommaren också stora möjligheter att träffa mänskor från när och fjärran. Det tänker jag också ta vara på. Jag trivs ute bland folk och det förtroende vi som ledamöter har fått av folket handlar ju också om att lyssna, vara närvarande, resonera och fundera hur vi ska utveckla vårt gemensamma samhälle, vilka spelregler vi behöver, vad vi klarar oss utan, hur vi kan verka för att sporra till företagsamhet och nyskapande mm. I grunden handlar det ju om att ge förutsättningar för var och en, såväl liten som stor, till det goda livet. Och det goda livet finns ofta i den trygga vardagen.

När jag tänker tillbaka på min barndoms somrar, är det just känslan av trygghet som kommer främst. Fastän jag förlorat min far som väldigt liten, och min mor var ensam med oss sju syskon, och vi var utan båt, betvivlade jag aldrig att vi inte skulle kunna komma ut till sommarstugan på Mässkär. För det fanns alltid släktingar och grannar som ställde upp, och så fanns där lotsarna och sjöbevakarna. Idag skulle vi säga att det var det starka sociala kapitalet som delvis var med och skapade den trygghet jag fick känna. Mänskor brydde sig och man var mån att hjälpa där det behövdes. Låt mig också säga det, att jag sedan barnsben burit flytväst i båten. Världens mest naturliga sak. Som att sätta på bilbältet i bilen. Den första flytvästen jag hade var av märket Måsungen, och faktum var att vi tillsammans med min bror fick ta hand om en liten måsunge som kommit bort från sin mamma. Idag är jag inte mera lika fascinerad av måsarna och jag har stor förståelse för den uppgivenhet man känner i t.ex. Fäbodaviken, där måskolonien håller på att ta  över. En lösning som möjliggör för mänskor att fortsätta leva det goda livet också i Fäboda, behövs. Här är våra myndigheter i en nyckelposition och medborgarna har rätt att förvänta sig dialog och konkreta förslag till åtgärder.

Idag går mina tankar också till alla dem runt om i världen som drivs från sina hem, som bara kan drömma om den trygga vardagen. Till alla de flickor, kvinnor och barn som utsätts för trakasserier och sexuellt våld, som säljs som sexslavar och tvingas till brutaliteter vi har svårt att ens kunna begripa existerar. Isis och Boko Haram sprider skräck och avsky. I Medelhavet pågår ständiga flyktförsök, där desperata mänskor tyr sig till mänskosmugglare som skor sig på andras utsatthet. Ondskan i världen är närvarande varje dag. Och vad kan vi då göra, i vårt lugna Österbotten i vårt trygga Finland ? Vända ryggen och säga att någon annan får bry sig, eller vara med och försöka hitta lösningar, signalera att vi är med och delar ansvaret. Det är givetvis det senare alternativet vi ska välja, och jag är också glad att majoriteten i regeringen anser det. Sannfinländarnas politik på denna punkt är oansvarig, ologisk och inhuman. Man vill inte vara med och dela någon börda gällande flyktingarna i EU, man säger sig vilja hjälpa där problemen finns men samtidigt vill man skära drastiskt i biståndet. Ett sådant resonemang haltar betänkligt och är allt annat än trovärdigt. Trist tycker jag också det är att KD stött Sannfinländarna i riksdagens Stora utskott i denna fråga.

Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Jag önskar alla läsare en riktigt skön sommar.

Anna-Maja Henriksson

Riksdagsledamot, ordförande för Svenska riksdagsgruppen

SFP

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00