Vad kommer att hända med Grekland?

22.06.2015 kl. 09:31
Idag kl. 13.30 möts eurozonens finansministrar för ett extra möte. Det mötet följs senare i kväll av ett extrainkallat möte för Eurozonens statsministrar. Enda ärendet på agendorna är Grekland. Det är den sista scenen som ska spelas i det senaste grekiska dramat och den utdragna förhandlingsprocessen mellan Grekland och ”insititutionerna” (som trojkan kallas nuförtiden)
För fem månader sedan vann vänsterradikala Syriza valet i Grekland. De lovade väljarna att de skulle avsluta åtstramningspolitiken en gång för alltid. Enda problemet för Syriza och nya statsministern Alexis Tsipras var att Grekland inte själva hade pengar att göra det. Allt berodde på de internationella långivarnas välvillighet, och där hade tålamodet redan länge trutit. Få länder var längre redo att ge mer pengar åt Grekland. Störst motståndare till eftergifter var de Medelhavsländer som redan tagit sig igenom egna stålbad. Skulle man nu ge efter till Grekland skulle man visa sina egna väljare att utpressning fungerade.

Tsipras och grekiska regeringen gjorde en felbedömning gällande viljan av att ge Grekland (ännu) mer. Det gjorde att Tsipras gick ”all-in” i ett chicken race där han hela tiden skruvat upp retoriken. De senaste veckorna har Tsipras tävlat med sig själv om vem som kan ge de grövsta ankagelserna mot andra. Han kallade Internationella valutafonden för att vara kriminella och EU-kommissionen, som normalt brukar vara de mindre ländernas bästa vän, avfärdades som en institution som ville driva ”barbarisk åtstramningspolitik”.

Om man skäller ut sina vänner tillräckligt länge har man till sist inga vänner kvar. I den situationen befinner sig nu herr Tsipras.

Jag har hela tiden varit för att vi ska hjälpa det grekiska folket och försöka få Grekland ut ur krisen. Men sist och slutligen är det bara grekerna själva som styr över sitt öde. Solidaritet måste vara kopplat med ekonomiska reformer. Om Grekland inte vill göra reformer är jag inte redo att ge mer lån. För det finns helt enkelt inte några extra pengar i Finlands statsbudget.

Varför låter man inte bara grekerna lämna euron då? Anledningen till det är både politisk och ekonomisk, men framförallt politisk. Skulle Grekland ställa in betalningarna och lämna euron skulle de antagligen också behöva lämna EU. Det skulle vara en historisk utveckling. Det finns ingen statsminister i Europa som har önskat att EU ska förlora en medlem. EU har varit ett av världens mest framgångsrika fredsprojekt. I synnerhet nu i oroliga världspolitiska tider vill man att Europas länder håller ihop.

De ekonomiska anledningarna är inte heller obetydliga. Om Grekland ställer in betalningarna skulle det betyda stora kreditförluster för de länder som lånat ut pengar till Grekland, framförallt Tyskland och Frankrike, men också Finland. Om de grekiska bankerna går under finns dessutom ytterligare pengar fast i Europeiska Centralbankens balan då ECB lånat ut drygt 80 miljarder euro till grekiska bankerna som s.k. nödassistans.

Dessutom försvinner ju Grekland ingenstans även om de lämnar EU. Akropolis kommer fortfarande stå kvar och landet och det grekiska folket kommer att vara av stort behov av hjälp – oavsett EU-medlemskap. Man (och framförallt Grekland) ska inte underskatta utmaningarna att göra statskonkurs. Det är förknippat med stora risker om kaos och oroligheter.

Det finns därför ännu mycket att vinna på att nå en lösning. Framförallt skulle det vara viktigt för Grekland att bryta spiralen och att landet börjar utvecklas framåt igen. Men det kan bara Greklands regering se till och därför är jag tyvärr lite pessimistisk. Ända sedan Syriza kom till makten har regeringen mest lagt tid på att resa runt i Europa och försökt spela till sig en bättre och bättre deal. Dyrbar tid för reformer på hemmaplan har alltså spenderats på att utpressa övriga EU-länderna på mer pengar.

Det måste därför bli mindre snack, mer verkstad och bli slut på spelandet. Framförallt måste förtroendet återbyggas. Få europeiska politiker, inklusive mig själv, litar längre på den grekiska regeringen. Samtidigt finns stor grekisk misstro mot EU. Det är i allas intressen att vi arbetar för att misstron ska försvinna och förtroende återuppbyggas. Detta oberoende vilken väg Grekland väljer. Jag önskar Alexander Stubb och Juha Sipilä som företräder Finland i dagens förhandlingar lycka till.

 

Mats Löfström
Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om energi- och klimatpolitiken

Klimatförändringen är vår tids största globala miljöhot. Vi är inne i den första fasen av en lång process som saknar ett slut. Den generation som idag fattar beslut bär ett stort ansvar för kommande generationers möjligheter att leva och verka på jorden. Redan nu finns det skrämmande och varnande exempel på hur vissa ursprungsfolk varit tvungna ge upp sina urgamla traditioner då arktiska miljöns klimat förändrats så mycket. Det finns ett stort globalt intresse för att utveckla miljövänlig teknologi inom energiproduktionen.
30.11.2005 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Europeiska unionens konstitutionella fördrag

Då nyhetsåret 2005 skall sammanfattas blir EU:s grundfördrag antagligen en av årets främsta poli-tiska nyheter. Det är kanske här ingen överraskning att säga att den franska omröstningen var en stor besvikelse för oss som trodde att det nya fördraget tom med sina brister var en förbättring från förut. Allra mest skulle ett lyckat slutförande av processen manifestera möjligheterna för att bygga vidare på ett starkt handlingskraftigt EU.
29.11.2005 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om Fortums optionsprogram

22.11.2005 kl. 00:00

Regeringens jordbrukspolitiska redogörelse

26.10.2005 kl. 00:00