Utbildningen och självstyrelsen

08.06.2015 kl. 09:54
För en dryg vecka sedan rusade de nya studenterna traditionsenligt ut från Lusses södra port. För mig har den här dagen alltid varit speciell, kanske för att det var under min egen Lusse-tid som mitt politiska engagemang på allvar tog fart.

Det är nu redan 13 år sedan jag blev student, men inte desto mindre är studentdagen en dag av mycket känslor och nostalgi. Jag blev därför glad då jag fick en inbjudan att följa dimissionen på plats. Tack för den. Dagen innan hade Ålands yrkesgymnasiums studenter utexaminerats. Också det en glädjens dag som är precis lika viktig.

 

Utbildningsfrågor och investeringar i barn och unga, även i tuffa ekonomiska tider, har alltid varit en kärna i mitt politiska engagemang. Därför skär det i mitt hjärta att se att de kanske allra hårdaste nedskärningarna i Finlands budget nu planeras i just skolan och utbildningen. Det här är områden vi på Åland har egen behörighet på, men inte desto mindre är jag bekymrad över att nedskärningarna i så pass hög grad kommer drabba finländska barn och ungdomar – landets framtid.

 

Finlands ekonomi står inför stora utmaningar. Att något måste göras är självklart om inte Finland ska följa Greklands väg. Mera lån är ohållbart och de offentliga finanserna måste därför saneras samtidigt som reformer behövs för att skapa nya jobb för att ge nya skatteintäkter. Regeringen har nu sanerat på samma sätt som ett företag brukar sanera. Man har börjat från ett tomt bord med tomma papper och börjat skissa och räkna. Det är bra med nya tag och att börja från ett tomt bord, men samtidigt finns då risken att man gör nedskärningar som är kontraproduktiva på lång sikt. Att man skär i muskler i stället för fett.

 

Utbildning och kunskap för alla barn och ungdomar är Finlands främsta tillgång. Den allmänna skolan gör att alla barn oavsett social bakgrund har samma möjligheter att göra karriär och få ett jobb. Det är inte läget i exempelvis Frankrike och Storbritannien där social bakgrund fortfarande spelar en avgörande roll. En brittisk vän har en dröm om att bli diplomat, men han kan inte gå in i den brittiska diplomatkåren eftersom han inte har gått i en privat skola. Så vill jag inte att det blir i Finland eller Norden. Jag vill ha en högkvalitativ skola – för alla.

 

Skolan är inte bara en plats där man lär sig matematik och geografi, utan där man också blir samhällsmedborgare. Man lär sig traditioner, kultur, tolerans och samhörighet med det samhället man växer upp i. Det är i skolan unga lär sig bli kritiska samhällsgranskare och tänkare. Och det är i skolan som våra barn och unga får sin dos av åländsk historia.

 

Avslutningsvis, tillbaka till Ålands Lyceums södra port. Lusse är också en mycket viktig plats för Ålands historia. Det var där som Julius Sundblom öppnade det första sammanträdet för Ålands lagting, som dess talman. I morgon firar vi självstyrelsedagen. Det är viktigt att vi minns utbildningens betydelse för både Ålands självstyrelse och Finlands självständighet. Därför hoppas jag att vi ännu hittar sätt i riksdagen för att skona den finländska skolan från de värsta nedskärningarna, trots att de inte drabbar Åland. Glad självstyrelsedag!

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00