En nationell skärgårdspolitik behövs också i framtiden

06.06.2015 kl. 10:00
Den ledande tanken i de nationella skärgårdspolitiska åtgärdsprogrammen har varit att öar, hav, sjöar, älvar och strandzonen utgör viktiga faktorer i den regionala utvecklingen. De skärgårdspolitiska programmen har upprättats av regeringar i alla möjliga politiska kombinationer under de senaste 20 åren

 

. Orsaken till detta är klar. Finland är det relativt sett största skärgårdslandet i Europa, och det land i världen som har relativt sett flest vattendrag. Programmens röda tråd har varit att de rikliga vattendragen och skärgårdsområdena betraktas som en nationell styrka.

 Jag hoppas att den nya regeringen ska värdesätta regionalpolitikens alla tre delområden – stads-, landsbygds- och skärgårdspolitiken. Det är nödvändigt att regeringen under den kommande perioden bildar sig en helhetsuppfattning om vilka behov skärgårdsområdena har samt fattar beslut om skärgårdspolitikens mål och konkreta åtgärder. Det bästa sättet att gå till väga är att också i fortsättningen upprätta ett särskilt skärgårdspolitiskt program för hela regeringsperioden.

 Vad gäller uppnåendet av målen för det skärgårdspolitiska åtgärdsprogrammet 2012−2015 upplevde vi både framgångar och motgångar under den senaste valperioden.

 Till de positiva resultaten kan anslagen för skärgårdstrafiken räknas. Nya färjor, landsvägsfärjor och förbindelsefartyg togs i bruk. Fritidsboendet, distansarbetet samt skärgårdsturismen ökade i jämn takt. Skärgårdstrafiken står inför stora förändringar och en nationell plan behövs för att koordinera trafiken.

 Verksamhetsförutsättningar skapades också för havsklustret, som är en betydande sysselsättningskälla inom skärgårdsområdena. Detsamma gäller likaså för skeppsvarven. Och kvarkentrafiken erhöll finansiering.

 Till bakslagen hör att vissa skärgårdsområden i regionstöden gick miste om en högre stödnivå för investeringar.  Att skärgårdstilläggen för kommuner med skärgårdsdel gick förlorade i det statsandelssystem som trädde ikraft vid årsskiftet var ett principiellt bakslag. Enbart skärgårdskommuner erhåller nu skärgårdstillägget. Målsättningen måste vara att skärgårdstilläggen ska återinföras i statsandelssystemet för att täcka de högre kostnader som uppstår då kommuner upprätthåller service i skärgården. 

 Blickarna i den kommande skärgårdspolitiken måste också riktas mot landskapen eftersom det fortfarande kommer att finnas EU-projektfinansiering för att stöda utvecklandet av skärgården. Landskapen behöver därför en klar strategi för hur man vill utveckla skärgården. Summan som står till skärgårdsområdenas förfogande under programperioden uppgår till 1,3 miljarder euro via Leader-verksamheten, Interreg-samarbetet och fiskerihushållningen. Det är avgörande att man inom skärgårdsområdena får till stånd projekt för att kunna dra nytta av denna finansiering.

  En annan fråga där skärgården har en stor potential gäller den service som erbjuds åt fritidsboende. Kommunerna och företagen bör i större utsträckning dra nytta av fritidsboendet. Fritidsboendet omsätter idag hela 7,4 miljarder euro. Det borde inledas fler utvecklingsprojekt. Köpkraften hos de fritidsbosatta kan utnyttjas mycket bättre genom att ett större utbud av service riktas till de fritidsbosatta.

 En viktig resurs är fritidsboendenas kunnande som borde tas till vara bättre. Det är viktigt för skärgården att stugborna engageras fullt ut i kommunernas och byarnas vardagsliv.

 Den naturliga utvecklingen av skärgården får inte hindras genom byråkrati som förhindrar att man bygger, lever, arbetar och bor i skärgården. Skapandet av en förtätad samhällsstruktur och klimatpolitiken får inte användas som förevändning för att hindra utvecklandet av skärgården. Också i den här frågan är det viktigt att definiera vad regeringen vill via ett nationellt åtgärdsprogram.

 Regionpolitiken står inför stora förändringar och det återstår att se på vilket sätt regeringen vill utveckla regionpolitikens alla tre delområden. Den nationella skärgårdspolitiken är en liten men viktig del av regionalpolitiken. Det har visat sig att en nationell, självständig skärgårdspolitik behövs. Utan denna hade många frågor viktiga för skärgården inte kunnat skötas.

Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35