Den nya regeringen och regeringsprogrammet presenterades förra veckan och den nya jord- och skogsbruksministern är utnämnd. Kimmo Tiilikainen (c) kommer att basa förutom över jord- och skogsbruksministeriet också över miljöministeriet. Den ministerportföljen är tung och viktig. Frågan är om en minister klarar av att sköta det jobb som två delat på tidigare. Svårighetsgraden ökar dessutom av att de två ministerierna rätt ofta brukar ha olika syn på i synnerhet ärende som är viktiga för landsbygden och primärnäringarna. Jag önskar ändå ministern lycka till och hoppas att han lyckas sköta sina ministerier och att han dessutom klarar av balansgången mellan att ta miljöhänsyn och att skapa goda verksamhetsförutsättningar för jord- och skogsbruket.

Det korta regeringsprogrammet ser vid en första anblick rätt så hyfsat ut för jordbrukets del. De positiva skrivningar som hittas i regeringsprogrammet är bland annat att den nya regeringen lovar att inte stifta nya lagar som skulle medföra nya förpliktelser, utan lovar förenklad byråkrati och nya handlingssätt. Målsättningarna är bra, men frågan är om man lyckas omsätta dem i praktiken. Målsättningarna att främja exporten och sänka produktionskostnaderna inom jordbrukssektorn är likaså lovvärda och bra, men frågan hur de ska omsättas i praktiken infinner sig osökt.

Det nya regeringsprogrammet innehåller tyvärr också en del mindre bra saker. Det är bekymmersamt att man ämnar skära i de direkta inkomststöden, i synnerhet vad gäller LFA-stödet, eftersom det direkt påverkar lönsamheten. Kompensation kan däremot komma i form av skattelättnader för jord- och skogsbruksföretagare genom ett femprocentigt företagaravdrag.

Jag har många dubier kring både regeringsbasen och regeringens kommande politik i flera avseenden. Jag är mycket bekymrad över hur regeringen kommer att sköta bildningsfrågorna, den svenskspråkiga befolkningsdelens ärenden och hur man tänker verka inom den nordiska och europiska gemenskapen. När det gäller jord- och skogsbrukssektorn är jag inte lika orolig. Det verkar som om regeringen har en rätt positiv inställning i de frågorna. Största risken är kanske att man lovat mera än vad man kan hålla.