Valet av ministrar

30.05.2015 kl. 11:08
Finland har fått en ny regering. I torsdags kl. 16.10 valde riksdagen Juha Sipilä till ny statsminister. Jag var den enda i Svenska riksdagsgruppen som röstade för Sipilä, något jag hade kommit överens om på förhand. Härifrån lägger vi grunden för ett bra samarbete i en politiskt utmanande tid.

Det blev till sist 14 ministrar i regeringen. Tre färre än senast. För egen del tyckte jag att man kunde ha behållit antalet ministrar, något jag också framförde. Uppdraget som minister är tungt och arbetsdrygt, i synnerhet i tuffa tider som nu. Då är det viktigt att det finns personer som kan dela på bördan. Nu fick vi också lite annorlunda ministerhelheter än tidigare. Kimmo Tiilikainen blir ex. både miljöminister och jord- och skogsbruksminister.

 

För Ålands del är justitieministern av stor vikt och nya ministern Jari Lindström kommer dela sin tid mellan Justitieministeriet och Arbets- och näringsministeriet eftersom han blir både arbetsminister och justitieminister. Det är inte en optimal lösning eftersom justitieministeriet skulle behöva en minister som kan jobba där på heltid. Huvudsaken är ändå att Justitieministeriet finns kvar. Förra veckan diskuterades nämligen om man skulle slå ihop justitieministeriet med inrikesministeriet, något som inte blev av. Det är bra.

 

Jari Lindström är Sannfinländare och tidigare pappersarbetare från bruksorten Kuusankoski. Även om min värdegrund är långt ifrån Sannfinländarnas partiprogram måste vi ge honom en chans. Vi får inte döma ut honom på förhand bara för att han är Sannfinländare. Vi ska inte ha fördomar och stereotyper mot andra eftersom vi inte vill att andra ska ha fördomar mot Åland. Lindström måste därför få en chans att visa vad han går för. Men vi ska så klart bedöma hans arbete med samma måttstock som hans företrädare och hans kollegor. Så blir det både ärligt och rättvist. Min dörr står öppen för ett bra samarbete med honom.

 

Det mest oväntade i regeringsbildningen var att Soini fick utrikesministerposten. På så vis behöver han inte vara med och bära lika stort ansvar för regeringens ekonomiska politik som inte kommer bli rolig. Det kommer att bli stora nedskärningar eftersom staten levt över sina egna tillgångar för länge. Skuldspiralen måste brytas eftersom Finlands offentliga finanser nu är på samma väg som Grekland redan vandrat. Det är ingen bra väg. Nu porträtteras en bild av vänsteroppositionen att nya regeringen är en typisk högerregering som skär hårt i välfärden. Det är inte rättvist att ge den bilden om man inte själva presenterar egna lösningar på hur man får ekonomin i balans. Ingen vill göra sådana nedskärningar som nu kommer göras.

 

Nedskärningarna drabbar nästan uteslutande områden där Åland har självstyrelse och de påverkar därför inte oss direkt. Själv är jag ändå oroad över att nedskärningarna drabbar skolan och utbildningen i Finland. Grundskolan har varit Finlands genom tiderna bästa innovation och jag tycker att man borde låta nedskärningarna drabba oss vuxna ännu hårdare för att skona barnen och ungdomarna från nedskärningarna. För de är vår framtid.

 

Viktigt blir att få fart på ekonomin och tillväxten igen. Här kommer Ålandsbekanta Olli Rehn få ett viktigt uppdrag som Näringsminister. Samma ministerium sköter vindkraftsstödet. Det känns bra med Olli där. Nya Ålandsministern Anne Berner kommer också sköta sjöfartsfrågorna som trafikminister. Anne är familjeföretagare och vet vad som behöver göras för småföretagarna. Det är bra. Då jag messade med henne på torsdag kväll för att gratulera upplyste jag henne om att Åland har nästan ett företag per tio invånare. Vi har mycket kunskap att bidra med från åländsk sida.

 

Att jag röstade för regeringen Juha Sipilä var sist och slutligen ett enkelt beslut. Juha Sipilä har hittills hållit allt han har lovat mig. Då jag träffade honom en lördag eftermiddag efter att det blivit klart att SFP hamnar i opposition bad jag om två första saker. Att Ålands landskapsregering skulle bjudas in till regeringsförhandlingarna och att självstyrelsereformen ska nämnas i regeringsprogrammet. Båda löftena infriades. Jag lovade Juha Sipilä ett gott samarbete och genom att rösta för honom som statsminister höll jag mitt första löfte till honom. Härifrån framåt.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35