Vilken är den tillträdande regeringens värdegrund?

24.05.2015 kl. 17:11
På statsrådets festvåning Smolna, ett stenkast från mitt arbetsrum på justitieministeriet, pågår förhandingarna mellan de tre partier som regeringssonderaren Juha Sipilä valt att bilda regering med, d.v.s. centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna. Målet för Sipilä har varit att den nya regeringen kunde tillträda före utgången av maj. Det återstår att se om det lyckas.

För Svenska folkpartiet betyder Sipiläs beslut att vi för första gången på 36 år blir ett oppositionsparti. Detta trots att SFP gjorde sitt bästa riksdagsval sedan 1991 och gick framåt med ca 19 000 röster i hela landet och drygt 2 400 röster i Vasa valkrets. I antalet mandat behöll svenska riksdagsgruppen ställningarna, d.v.s. vi fortsätter med 10 ledamöter.

Intressant har det varit att de senaste veckorna träffa en rad centerpartister som bedyrat att de nog gärna hade haft oss med. Också Maaseudun Tulevaisuus skrev på ledarplats, att Sipilä och centern kunnat behöva SFP som ett parti som är känt för att vara lojala med statsministern. Chefredaktör Mikael Pentikäinen slår också fast att SFP hade behövts med tanke på de nordiska kontakterna och som ett parti som förstår sig på vikten av att utveckla hela landet. SFP hade enligt Pentikäinen också mjukat upp den nya regeringens konservativa image. Men Sipilä har tydligen tänkt rätlinjigt matematiskt. Majoriteten med denna bas blir tillräcklig, 124 mandat för regeringen. Med SFP hade man haft 134. Samtidigt är det nog uppenbart att Sipilä ville ha med Timo Soini och hans populistiska EU- och invandrarkritiska parti. Nu lever vi med detta och ska koncentrera oss på en konstruktiv och alert oppositionspolitik. Det kan också göra oss gott.

Landets ekonomi är dålig och kräver omedelbara åtgärder av den nya regeringen. Det är dock helt avgörande att regeringsförhandlarna också förutom anpassningar, kan komma överens om sporrande åtgärder som skapar arbetstillfällen och lägger en grund för ekonomin att växa. Jag hoppas också att man inte gör reformer för reformernas skull, utan för att trygga servicen åt medborgarna på sikt. Då är det viktigt att komma ihåg de många olika grupper i samhället, som kan ha behov av skräddarsydda servicelösningar. Som exempel kan nämnas de svenskspråkiga med funktionsnedsättning.

Vi har också skäl att fråga oss hur regeringen kommer att hantera frågor som berör minoriteter, invandrare och andra utsatta grupper i vår omvärld. Finland kan inte stänga ögonen för flyktingkrisen i Medelhavet. Vi kan inte förbise vårt internationella ansvar. Det är ett för högt pris att betala för sannfinländarnas regeringsmedverkan. Vi vet också att Finland kommer att behöva fler invandrare för att trygga välfärden på sikt. Den nya regeringens signaler i dessa frågor verkar ta sikte på just det motsatta.

Hur det ska gå för svenskans ställning i vårt land under de kommande fyra åren återstår att se. Min oro gäller inte enbart skolsvenskan, utan också risken att svenskan lätt hamnar i kläm i samband med exempelvis vårdreformen och de övriga förvaltningsreformer som kommer. I slutändan handlar det om den kommande regeringens värdegrund och inställning till det tvåspråkiga Finland.
Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35