Nytt läge

22.05.2015 kl. 10:34
Det är drygt en månad sedan riksdagsvalet. Jag är tacksam och glad över det starka understöd jag personligen fick och hela partiets framgång. Som vi alla vet så räckte det goda resultatet inte till för regeringsmedverkan.

Efter 8 år som riksdagsledamot för ett regeringsparti får jag nu vänja mig vid tanken att bli oppositionspolitiker. Är inte så orolig för det eller för SFP, men nog för hur den regering som nu är under bildning ska hantera frågor som är viktiga för oss.

 

Som ett oppositionsparti får vi ställa in oss på att försöka utöva inflytande med andra metoder än tidigare. Situationen är nu en helt annan än då vi satt med i regeringen och hade våra ministrar och deras medarbetare, via vilka vi direkt i ett tidigt skede kunde vara med och förhandla och påverka besluten. Då hade också vi riksdagsledamöter tillgång till viktig information redan före lagförslagen gavs till riksdagen. Nu gäller det att driva en konstruktiv oppositionspolitik och vid behov komma med alternativ till det som regeringen presenterar. Det praktiska arbetet ändrar i sig inte mycket, arbetet i utskotten och plenum fortsätter som tidigare, men vi kommer att få jobba mera bl.a. för att få fram viktig bakgrundsinformation.

 

För tillfället finns det många frågetecken när det gäller den kommande regeringens agenda eftersom regeringsförhandlingarna ännu är på hälft. SFP har traditionellt varit det parti i regeringen som alltid värnat om ett tvåspråkigt och inkluderande Finland. Vem ska göra det nu? Den nya situationen innebär bland annat att Folktingets roll blir viktigare, men samtidigt mera utmanande då Folktingets två största partier är i opposition. När vi under senaste riksdagsperiod hade sju riksdagsledamöter från regeringspartier med i Folktinget har vi idag ingen riksdagsledamot från ett regeringsparti med. Det här betyder att vi måste söka och finna nya kanaler att påverka. Jag litar ändå på att det kommer att lyckas. Folktinget är ett unikt lagstadgat samarbetsorgan som fungerar över de politiska gränserna och alla riksdagspartier med svensk verksamhet verkar inom Folktinget. Uppgiften som vi tillsammans måste lyckas med är att bevaka och främja den svenskspråkiga befolkningens rättigheter och intressen, samt verka för en levande tvåspråkighet och för ett tolerant och jämställt språkklimat.

 

Uppdraget som Folktingets ordförande är nytt för mig och blir extra utmanande i den här nya politiska situationen. Folktingets påverkningskanaler och -metoder kommer att ändra, men funktionen som remissinstans kommer naturligtvis kvarstå. Första målet blir att få regeringen att tillmötesgå Folktingets krav på att förlänga nationalspråksstrategins giltighetstid, så att den omfattar regeringsperioden 2015-2019. Dessutom bör den följas upp av ett handlingsprogram med konkreta åtgärder.

Thomas Blomqvist

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50