Det är dags att välja väg

05.05.2015 kl. 10:47
Idag börjar arbetet med att på allvar forma Finlands nästa regering. Den kommande regeringen blir oerhört viktig då vårt land nu står vid ett vägskäl. Ska vi bli ett ekonomiskt krisland eller ska vi följa den riktning som bl.a. Sverige tagit.

År 2008 gick Finland och Sverige jämsides in i den ekonomiska krisen. Nu sju år senare är vi på helt olika nivåer. Sverige har redan länge varit tillbaka i ekonomisk tillväxt och BNP:n är större än 2008. Här hemma är BNP:n fortfarande 5 % lägre än då krisen började, tillväxten obefintlig och exporten 20 % lägre än 2008.

 

Förklaringen till detta kan inte enbart skyllas på Nokia och pappersindustrins nedgångar. Bristen på långsiktiga politiska beslut har gjort att Finlands konkurrenskraft försvagats och de strukturella utmaningarna växt sig allt större.

 

Den ekonomiska krisen i Europa har med tydlighet visat att den som är i skuld inte är fri. Obegränsad skuldsättning är inte en hållbar väg i längden.

 

Den nyvalda riksdagen och nästa regering måste därför visa ledarskap och fatta modiga beslut för att sätta Finland i form och se till att vi på nytt blir en konkurrenskraftig vinnare som kan ta en aktiv roll i EU och i världen.

 

Dagens situation påminner på flera sätt om situationen 1991. Också då var de ekonomiska utmaningarna enorma. Men den här gången är krismedvetenheten i samhället, konstigt nog, inte lika stor. Att vi inte har en bankkris och att vi har eurons stabilitet gör att krisen inte känns lika akut. Det är samtidigt positivt eftersom det gör att de nödvändiga politiska besluten inte behöver fattas under riktigt lika stor tidspress. Men det är ändå bråttom då den globala konkurrensen är större idag än 1991. Dessutom innebär hållbarhetsunderskottet inte enbart ett kortsiktigt underskott utan ett långsiktigt strukturellt problem. Statens skuldsättningsspiral måste därför stoppas.

 

Det kan inte bara göras genom nedskärningar utan framförallt måste vi få fart på ekonomin. Det måste därför bli lättare att bli företagare och vi måste minska risken att anställa i kombination med att arbete i högre grad måste löna sig. Huvudprioritet ska vara att sätta folk i arbete och minska arbetslösheten. Vi behöver också på allvar fortsätta med att ta bort onödig byråkrati. Kort och gott behöver vi få mer sunt förnuft i regelverken. I denna utformning finns det mycket att lära oss från de andra nordiska länderna, i synnerhet Sverige, som redan gjort många nödvändiga reformer.

 

Samtidigt är det viktigt att vi inte enbart klär oss i säck och aska. Även om utmaningarna är enorma så har vi goda grundförutsättningar. Vi har ett starkt undervisningssystem, vi har fungerande infrastruktur och vi har framtidsbranscher. Alla förutsättningar finns alltså för att vi ska lyckas.

 

Emedan mycket fokus läggs på ekonomin och på att den nordiska välfärdsmodellen ska försvaras, så får vi inte glömma bort att den nordiska välfärdsmodellen också betyder mer än bara rent ekonomiska saker. I den nordiska välfärdssamhälle ingår också andra saker som vi behöver ta fasta på. Det är bl.a. satsningar på jämställdhet, tolerans, mångkultur och att vi har en respektfull människosyn.

 

Det hårda samhällsklimatet gör idag att rasistiska uttalanden eller hot mot minoriteter riskerar att viftas bort eller slätas över. Vi behöver därför också få tillbaka mer respekt och tolerans i samhället – som är en del av den nordiska modellen.

 

Fokus på öppenhet, tolerans, jämställdhet och hållbar utveckling i kombination med fokus på att återfå den ekonomiska tillväxten gör att vi igen kan bli vinnare och förbli en stark del av den nordiska modellen. Det kommer kräva både ansvarstagande och aktiva politiska beslut.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35