Min fullmakt hade förts till riksdagen av den åländska valkretsnämndens sekreterare Johanna Nyman. Väl på plats i riksdagen granskas fullmakterna av justitiekanslern.
Riksdagshusets huvudbyggnad är för tillfället stängd för en omfattande renovering då huset nu får en välbehövlig grundrenovering inför Finlands 100-års jubileum. Första plenum öppnades därför i den temporära plenisalen som byggts i Sibeliusakademins gamla konsertsal som knutits ihop med gamla riksdagshuset via en temporär gångbro.
Vid första plenum i tisdags valdes Juha Sipilä, Centern till riksdagens talman med Timo Soini, Sannfinländarna och Ben Zyskowicz, Samlingspartiet som första och andra vice talman. Det hör till formalia att det är de tre största partierna som nominerar var sitt namn då riksdagen konstituerar sig och att plenum godkänner dem lika pro forma. Den här talmanstrion innehar uppdraget tills att regeringsförhandlingarna avslutats. Då tillträder den nya regeringen och riksdagen kommer då på nytt att välja talmanstrio, eftersom åtminstone Juha Sipilä knappast då längre är tillgänglig för talmansposten.
Trots att det här talmansvalet var ren formalia och det är en temporär talmanstrio tycker jag ändå att det var synd att enbart män nominerades till talmanspresidiet. Från Svenska riksdagsgruppens sida, där jag är medlem, förde vi fram en önskan till de tre största grupperna om att de skulle tänka på könsbalansen. Ryktet gjorde länge gällande att Samlingspartiets Paula Risikko skulle bli Samlingspartiets kandidat, men så blev det alltså inte. Min förhoppning är att den riktiga talmanstrion, som väljs i höst, får en mer jämställd representation.
I tisdags eftermiddag möttes partiledarna och ledarna för samtliga riksdagsgrupper för att utse regeringssonderare. Centerns Juha Sipilä, valets vinnare, utsågs då formellt till regeringssonderare. Samma eftermiddag skickade Sipilä ut ett frågebatteri med 15 frågor till samtliga riksdagsgrupper (också till sin egen). Frågorna fokuserade framförallt på ekonomin och sysselsättningen – den kommande periodens stora fråga. Men viktiga frågor var även om miljö och klimat, migrationspolitiken samt EU-politiken där framförallt Sannfinländarna tidigare utmärkt sig som mer kritiska än andra partier. Inga frågor berörde vare sig svenskan eller Åland.
Det är viktigt att poängtera att frågorna inte direkt har något med regeringsprogrammet att göra. Frågorna finns framförallt till för att se om det finns förutsättningar för en regeringsmedverkan och avgör främst om man alls får komma till bordet där regeringsförhandlingarna sker. Svarar man mycket avvikande från regeringssonderarens tankar kan man räkna med att man sannolikt är i opposition. Deadline för riksdagsgruppernas svar var på valborgsmässoafton kl. 14.00 och jag var själv med runt bordet som utformade Svenska riksdagsgruppens svar.
De egentliga regeringsförhandlingarna inleds nu på tisdag den 5.5. Redan på onsdag eller torsdag torde Sipilä avisera vilken regeringsbas han kommer att jobba vidare med. Tidtabellen är alltså mycket snabb och ambitiös. Sipilä har sagt att regeringsförhandlingarna framförallt ska godkänna ett strategiskt avtal – inte ett långt och detaljerat regeringsprogram som tidigare regeringar formats kring. Det här är en helt ny sak och det blir intressant att se vad det innebär i praktiken. Enbart regeringssonderaren vet än så länge vad tanken är kring det strategiska avtalets utformning.
För egen del har jag haft förmån att träffa Juha Sipilä redan flera gånger sedan valet och jag var också inbjuden att delta i finländska Centerns partistyrelse på Apollogatan i Helsingfors för en dryg vecka sedan för att inleda mötet att presentera viktiga åländska frågor. Mitt intryck från våra möten är att det finns ett genuint intresse för Åland. Det känns bra.
