Nya vindar blåser

13.05.2015 kl. 13:45



"Det frågtes blott, det gavs ej svar" Den strofen från Fänrik Stål sjunger just nu i mitt sinne. De senaste veckorna har varit intensiva i den finländska politiken, för att inte säga rätt omtumlande. Först riksdagsval och sedan därpå följande regeringssondering.

Regeringssonderaren, centerpartiets ordförande Juha Sipilä beslöt på torsdagen att regeringsbasen ska bestå av centern, sannfinländarna och samlingspartiet. De är alltså dessa tre partier, som nu sinsemellan ska försöka komma överens om regeringsprogrammet för de fyra kommande åren. Jämsides med sonderingarna försökte sig Sipilä på att få till stånd ett sk samhällskontrakt med arbetsmarknadsparterna, men det förföll, föga överraskande, på onsdagkväll.

 

För oss och för mitt eget parti, Svenska folkpartiet betyder Sipiläs beslut att vi för första gången på 36 år blir ett oppositionsparti. Detta trots att SFP gjorde sitt bästa riksdagsval sedan 1991 och gick framåt med ca 19.000 röster i hela landet och drygt 2400 röster i Vasa valkrets. I antalet mandat behöll svenska riksdagsgruppen ställningarna, dvs vi fortsätter med10 ledamöter.

 

Att SFP är en av valets vinnare vid sidan om centern och de gröna hade tyvärr inte i slutändan någon betydelse med tanke på regeringsbildningen. Det är nog ett tråkigt faktum ur en demokratisynvinkel, att  Sipilä valde att inte bilda regering med någon annan av valets vinnare.  Såväl Sannf som Samlingspartiet förlorade i såväl antalet röster som mandat. Tillsammans med centern får de ändå en betryggande majoritet på 124 ledamöter. Dvs rent matematiskt behövdes inte SFP för att trygga en majoritet i detta alternativ. Men det hade naturligtvis funnits andra alternativ till regeringsbas för Sipilä. Nu blev det ändå uppenbart att han till varje pris ville ha med Timo Soini och hans populistiska parti. Tydligen har han en stark tilltro till att Soini lyckas hålla ihop sin grupp, något som jag för egen del inte skulle vara villig att satsa mycket på i en vadslagning. 

 

SFP har en lång tradition av att vara regeringsparti. Vår partiordförande Carl Haglund var knappt född då vi senast var i opposition. Vi har varit en god partner som man i alla sammanhang kunnat lita på, en trygg, pålitlig brobyggare beredd att stöda statsministern. Att vi nu står utanför, handlar delvis säkert om Sipiläs ambition att skära ner antalet ministrar kraftigt. Han har talat om tolv, vilket verkar lite naivt och rentav farligt. För vi ska minnas att ju färre ministrarna är, dess större blir tjänstemannamakten. För någon måste hinna med alla de beslut och frågor som ett lands ledning ska hantera. Också ministrarnas personliga närvaro i EU- och andra internationella sammanhang är viktig. Det är inte bara hemmaplan som ska skötas.

 

Jag vill också vara ärlig, och konstatera att jag är bekymrad över hur det ska gå för svenskans ställning i vårt land under de kommande fyra åren. Min oro gäller inte enbart skolsvenskan, utan också risken att svenskan lätt hamnar i kläm i samband med exempelvis vårdreformen och de övriga förvaltningsreformer, som antagligen är på kommande.

 

Detta betyder att Svenska folkpartiet och alla andra vänner av det svenska språket i Finland verkligen behövs nu. SFP kommer att föra en saklig, konstruktiv oppositionspolitik och hålla fanan högt för ett öppet, tvåspråkigt, företagarvänligt och tolerant Finland som bygger på varje mänskas lika värde. Det prutar vi inte på.

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00