Social- och hälsovårdsreformen är inte endast ett grundlagsproblem

23.02.2015 kl. 14:44
Den senaste veckan har vi i ekonomiutskottet diskuterat social- och hälsovårdsreformens ekonomiska bitar. Att reformen delar folket och de förtroendevalda är ingen nyhet.

De flesta är överens om att något måste göras, så också experterna som besökt vårt utskott, men ingen är överens om hur reformen skall genomföras. En del anser att de som erbjuder privata tjänster borde ha samma ställning som de som erbjuder samkommunens tjänster, medan andra anser att vi borde följa Sveriges modell, där individen själv tillåts välja läkare.

 

I vårt utlåtande var väldigt kritiska till reformen. Reformen, så som den är planerad just nu, behöver inte alls medföra de inbesparingar som eftersträvats. Ett av de stora grundläggande problemen är att det inte finns ett systematiskt och genomskinligt sätt att jämföra utgifterna och kvalitén. För att reformen skall lyckas krävs det enligt ekonomiutskottet fortfarande stora organisatoriska förändringar, den privata och tredje sektorn bör också ses som partners, inte som en konkurrent som försvårar verksamhetsförutsättningarna.

 

I vårt utlåtande lyfter vi upp att rollfördelningen i den föreslagna reformen inte är tydlig. Enligt modellen skall ordnandet av tjänster skötas av styrområdena och produktionen av tjänster av samkommunerna. Enligt det förslaget blir såväl produktionen av tjänster och ansvaret för ordnandet hos samkommunerna. Samkommunerna är dessutom beslutsfattare i båda förvaltningsinstanserna, vilket i praktiken betyder att samkommunerna beställer och köper tjänster av sig själva.

 

Inte heller finansutskottet, det andra utskott som ombetts utvärdera reformen, kunde se någon direkt ekonomisk nytta med reformen. Enligt finansutskottet har reformen en marginell betydelse gällande utgifterna för social- och hälsovården i framtiden.

 

I vårt utskott ville vi också betona kommuninvånarens egna möjligheter att påverka serviceutbudet som viktigt. Detta förutsätter att det finns en valfrihet, som idag i vissa kommuner ordnas via servicesedlar. Ur den offentliga upphandlingens perspektiv finns även risker, större upphandlingar kan medföra fördelar, men samtidigt måste det garanteras att det inte blir monopol, små aktörer bör ha en möjlighet att konkurrera. Utan en rättvis sund konkurrens och ett val för kunden, så ser inte ekonomiutskottet att kvalitativa och lönsamma tjänster kan produceras.

 

Såhär ställer sig alltså ekonomi- och finansutskottet till reformen. I ekonomiutskottet behandlar vi givetvis reformen ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, grundlagsproblematiken är andra utskotts sak att diskutera, oavsett vad vi inom vårt utskott tycker om saken.

 

Lars Erik Gästgivars

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35