Lika möjligheter till utbildning i framtiden

18.02.2015 kl. 15:00
Interpellationsdebatt om lika möjligheter till utbildning i framtiden, 18.2 2015.
Svenska riksdagsgruppen, gruppanförande Mikaela Nylander

Värderade talman,

 

Det är skäl att genast från början påminna om att i regeringsprogrammet finns tydliga skrivningar om att trygga tillgängligheten när det gäller gymnasieundervisning. Vi vill också från Svenska riksdagsgruppens sida säga klart ifrån att vi inte stöder en utbildningspolitik som betyder att unga som kommit upp i gymnasieåldern måste flytta bort hemifrån till en central studieort.

I fråga om den yrkesinriktade utbildning gäller litet andra kriterier, men när det gäller gymnasierna ska utgångspunkten vara att eleven bor hemma.

 

Vi vet alla att regeringen som en del av balanseringen av den offentliga ekonomin beslutat om utgiftsnedskärningar på totalt 260 miljoner som drabbar utbildningssektorn. Hur blev det så mycket och så kraftigt?

Svenska riksdagsgruppen har ända sedan de segslitna regeringsförhandlingarna 2011 betonat behovet av en långsiktig ekonomisk politik. Anpassningen ska helst ske stegvis så att man kan mjuka upp effekterna över en längre tidsperiod. Nu gick det tyvärr så att vi förlorade nästan halva valperioden eftersom alla regeringspartier inte ville se den ekonomiska realismen i vitögat.

 

Ingen tycker om nedskärningarna inom utbildningssektorn. För att historieskrivningen ska bli rätt är det ändå skäl att påpeka att det ingalunda var dagens kvartett, utan det var sextetten som fattade beslut om att skära ned 260 miljoner. Varken Vänsterförbundet eller De gröna lämnade regeringen för dessa nedskärningars skull. Det vet både Paavo Arhinmäki och Ville Niinistö, som satt med i sextetten då strukturbeslutet slogs fast.

 

Värderade talman,

 

Vid Undervisnings- och kulturministeriet har man utarbetet en strukturreform för andra stadiets utbildning. Genom reformen vill man skapa förutsättningar för utbildningsanordnare att svara på de minskade resurserna. För att både kvaliteten och tillgängligheten ska garanteras nu när ekonomin är pressad, måste anordnarstrukturen ses över – liksom finansieringsprinciperna. Lagpaketet behandlas som bäst av kulturutskottet.

 

Även om utbildningsresurserna skärs ned betydligt, finns det inte på lokalplanet eller i skolorna orsak att kast yxan i sjön. Som man på ministeriet understryker är det utbildningsanordnaren som avgör antalet gymnasier, yrkesläroanstalter och läroanstalter för fritt bildningsarbete.

Den nya lagens uttalade mål är att stärka utbildningsanordnarnas verksamhetsförutsättningar – jag citerar: ”så att de förmår ordna kvalitativ utbildning även i sådana områden där befolkningsunderlaget är svagare än i landet i snitt”.

 

Nu behövs aktivt samarbete på lokalplanet, så att vårt utbildningsväsende kommer helskinnat över till andra stranden. Vi behöver modiga regionala nätverkslösningar som tar sikte på de två grundfaktorerna: att trygga kvaliteten och tillgängligheten. Av varje euro bör en större del gå till själva undervisningen genom att administrationen effektiveras.

 

Det här gäller i hela landet, men också inom landets svenska skolväsende. Skillnaderna mellan utbildningsutbud och skolornas kvalitet får inte öka. Det är bredden som har varit och är vår styrka.

 

Värderade talman,

 

Läraryrket är uppskattat i Finland. Enligt en färsk OECD-rapport upplever inte mindre än 69 procent av lärarna på andra stadiet att deras arbete och yrke uppskattas i samhället.

Det här är något vi inte har råd att förlora. En motiverad lärarkår är den bästa garantin för att den finländska skolan även i fortsättningen ska vara ett föredöme också internationellt sett.

De nedskärningar som nu görs inom utbildningen är kännbara. Därför bör det sägas rent ut att under nästa valperiod måste skolorna på alla stadier få arbetsro. Inga fler nedskärningar! I stället måste vi fokusera på innehållet – nya läroplaner ska tas i bruk och det kräver mycket av alla aktörer. Dessutom kommer tillstånden att sökas och beviljas nästa period.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35