Under veckan som gått har vi dagligen fått läsa om hur handeln i Finland har sänkt sina priser. I Finland har det varit ovanligt med prissänkningar i handelsledet. Det har att göra med att dagligvaruhandeln i Finland domineras av två stora kedjor som tillsammans har mera än 80 procent av marknaden. Den situation vi har i Österbotten, med ett par andra små kedjor med stark ställning, är ovanlig.

För drygt ett och ett halvt år sedan stiftades det till och med en lag som säger att den affärskedja som har över 30 procent av marknaden har en dominerande marknadsställning. Lagstiftningen kom till efter att flera vetenskapliga undersökningar visade att handelns marginaler i Finland var mycket stora och dessutom ökade år för år. Lagen ger möjlighet för Konkurrens- och konsumentverket att ingripa betydligt lättare än tidigare om man misstänker missbruk av den marknadsdominerande ställningen. Den allmänna bedömningen är att lagen i någon mån förbättrat handelseden och minskat på en del osunda drag i de storas behandling av mindre leverantörer.

Min uppfattning är att orsaken till det så kallade priskriget nu i betydligt större grad beror på den tyska Lidl-kedjans framfart de senaste åren än på förändringen i konkurrenslagstiftningen. Efter att Lidl anpassat sina affärer till en mera finländsk stil, med allt från likadana kassor som andra till ett basutbud av finländska livsmedel, så har deras marknadsandel ökat kraftigt och uppgår nu till cirka 8,5 procent av dagligvaruhandeln. Hög effektivitet, mindre butiksyta och ett smalare varuutbud är en del av orsakerna till att bättre priskonkurrensförmåga.

I Finland är antalet kvadratmeter butiksyta oerhört stor i förhållande till invånarantalet. Butikskedjorna klarar också av att finansiera sina byggen helt själv och återbetalningstiden är kort. Allt detta berättar att det finns marginaler i handelsledet. Enligt statistikuppgifter har prisstegringen på mat har i Finland också varit snabbare de senaste åren än i flera andra EU-länder. Detta beror åtminstone inte på högre producentpriser till jordbrukarna, för de hör i sin tur till del lägsta i EU med vissa undantag.

Sund konkurrens är positiv och höjer effektiviteten. Bland jordbrukarna och livsmedelsförädlarna finns det ändå en oro för att prissänkningarna ska flyttas ner i kedjan och ytterligare sänka producentpriserna som på vissa produkter redan ligger under produktionspriset. Om vår marknad är sund så borde detta ändå inte hända. Livsmedelskedjornas priskrig har inte ändrat utbudet på råvaror och efterfrågan har inte heller ändrat. De ryska gränserna är fortfarande stängda för livsmedelsexport från EU. Eftersom tidigare prishöjningar inte synts i producentledet så finns det ingen orsak att prissänkningar heller skulle flyttas ned.