Då det gäller Vasa regionen och Österbotten var nyheten om bl.a Vasa stads och IKEAs samarbetsavtal ett riktigt glädjebesked. För saken har det jobbats på många nivåer och nu är vi ett betydande steg närmare en etablering än tidigare. Klart är att ett nytt IKEA i Vasa skulle ge hela regionen och landskapet än mera attraktionskraft och naturligtvis också arbetsplatser.
Bland höstens goda nyheter finns också en del viktiga infrastrukturprojekt , bl.a. finansiering för elektrifieringen av järnvägen Bennäs-Alholmen och medel för Ylivieskabanan. Dessa har stor betydelse för bl.a skogsindustrin i landskapet. Också exportandelslaget Viexpo får s.k. julklappspengar av riksdagen för att kunna fortsätta jobba för småföretagens internationalisering. För de österbottniska exportföretagens framgång är infrastrukturen A och O. Därför är satsningar på vägar, järnvägar och flygfält en långsiktig investering för regionens företagsamhet och skapande av arbetsplatser. När nu Smedsby omfartsväg står klar (och man börjar hitta rätt in- och utfarter i Smedsby) bör riksväg 8 stå näst i tur. Något som vi i Svenska Folkpartiet också länge jobbat för.
Under de senaste veckorna har jag också haft glädjen att kunna föra många viktiga lagförslag till riksdagen. Sametingslagen, teckenspråkslagen, lagen om införande av en brottsofferavgift för dem som gjort sig skyldiga till brott, ratificeringen av ILO-169 konventionen om ursprungsfolkens rättigheter, återinförande av förvandlingsstraff för böter för dem som struntar i att betala sina böter och visar uppenbar likgiltighet mot lagen, för att nämna några. Nu är det dags för de folkvalda att ta ställning till dem och förhoppningsvis kommer riksdagen att hinna behandla dem alla. En proposition som riksdagen inte hinner slutbehandla före nästa val förfaller nämligen, och måste ges som nytt lagförslag av nästa regering. Då finns också risken att vissa lagförslag inte mera ges. Det beror helt på den framtida regeringens sammansättning.
I vår omvärld händer det också hela tiden. På den internationella arenan har vi såväl Ukrainakrisen som Ebola och Isis. Man kan med fog konstatera att det utrikes- och säkerhetspolitiska läget är spändare än på årtionden. Det finns mycket i luften som påminner om en svunnen tid med svala relationer, som många säkert hade trott och hoppats att vi inte skulle behöva återuppleva.
Dessa orosmoln får i alla fall mig att uppskatta att vi finländare får bo i ett av världens tryggaste länder. Vår uppgift är att värna om det men också att försöka bidra till fredliga lösningar och respekt för mänskliga rättigheter runtom i världen. Med dessa ord får jag önska er alla läsare en riktigt fridfull jul.
