Statens resultat- och ägarstyrning av affärsverk och börsbolag.

03.09.2002 kl. 00:00

Revisionsverket granskade ifjol tre av statens affärsverk i en rapport som delgavs berörda utskott och ministerier. Finansutskottet bedömde rapporten innehålla så många öppna frågor, att rapporten skulle ges till riksdagen. Att statligt ägande inte är helt problemfritt har vi kunnat konstatera de senaste tiderna. Problemen gäller både statens affärsverk och statens ägarroll i aktiebolag.

Revisionsverket har konstaterat behov av utveckling i affärsverkens resultatstyrning och att affärsverkens styrelse, sektorministeriet, regeringen etc. gör styrningen långsam och stel.

Det är skäl att klarlägga gränsen mellan affärsverk och en organisation i bolagsform. Affärsverk fungerar på många sätt otillfredsställande som företagsform och bör ses som en temporär övergångsform från förvaltning till statsbolag. Ett statligt affärsverk måste principiellt fungera på marknadsekonomins grunder och får inte snedvrida konkurrensen.
I flera affärsverk sitter den statliga myndigheten under samma tak. Det är en modell vi bör komma ifrån. Den ansvariga myndigheten skall sitta i sektorministeriet och affärsverken bör i mån av uppgift och möjlighet bolagiseras så att de kan fungera enligt marknadens villkor. Viktigt är att de kostnader affärsverken sparar in då myndigheten flyttas till sektorministeriet, inte bokförs som extra vinst i statskassan utan reserveras i statsbudgeten för omflyttningen av myndigheterna till ministerierna.

Beräknandet av nyckeltalen för affärsverken bör förenhetligas så att beslutsfattarna på basen av dem kan analysera affärsverkens ekonomiska verksamhet och framgång. Då staten i sista hand är ansvarig för affärsverkets skulder bör även de högsta styrande organen ha möjlighet till ställningstagande om investeringar och upplåning. Styrningen bör baseras på nyckeltal och limiter. Riksdagen eller ministeriet kan då följa med utvecklingen av nyckeltalen och skrida till åtgärder om målsättningarna och gränserna märkbart överskrids åt det ena eller det andra hållet.

För affärsverken bör fastställas och i budgeten anges den genomsnittliga avkastning som krävs på det av staten investerade grundkapitalet samt den procentandel av vinsten som skall intäktföras till staten. Då kan även en preliminär målsättning för följande år ställas.


De affärsverk som ingår i berättelsen är affärsverkskoncerner. Revisionsverket föreslår att koncernens nyckeltal i allt större grad tas som utgångspunkt såväl i uppställandet som i uppföljningen av målsättningarna. En affärsverkskoncern kan äga aktiebolag som är verksamma i en konkurrenssituation i en öppen bransch. Lagstiftningen ställer dock affärsverkskoncernernas dotterbolag i en sämre ställning än aktiebolagskoncernernas dotterbolag. Problemen anknyter till finansiering och borgen: koncernlån och understöd är förbjudna, vilket gör att ett affärsverk inte har några äkta möjligheter att påverka dotterbolaget, utan dess roll är närmast ägarens roll. Ett annat problem beror på offentligheten i statens planeringssystem: konkurrenterna får en fördel när dotterbolagens planer offentliggörs som en del av resultatstyrningen. Problemen bör uppmärksammas då systemet utvecklas. I dylika fall bör koncernrapporteringen vara utgångspunkt för all rapportering. Koncernaspektens styrka eller svaghet kan leda till oändamålsenliga funktioner som ingen bär ansvar för eller kontrollerar. Den nuvarande ägarstyrningen uppmärksammar inte just alls detta.

Valet av styrelsemedlemmar är en ytterst krävande uppgift för ägarna i ett bolag. Vid val av styrelse bör branschkunnande och sakkunskap inom företagsledning betonas i främsta rummet. Valet av styrelsemedlemmar och sökandet efter lämpliga kandidater bör organiseras affärsmässigt systematiskt och aktivt. Ägarintresset bör synas i styrningen, inte i olika klagomål i efterskott.

Det är viktigt att arbetsfördelningen mellan den anställda ledningen och staten-ägarens representanter är klar. Styrningen och ledningen av ett bolag skall inte sammanblandas med varandra. Den verkställande direktören bör därför inte sitta med i styrelsen. Den praxis som råder i flera aktiebolag, att verkställande direktören har närvaro- och yttranderätt på styrelsens möten, är en god lösning. Detta understryker i sin tur vikten av en affärsmässigt yrkeskunnig styrelse.

Ägarens och den operativa ledningens roll bör vara klarlagd och ledningen bör åtnjuta ägarens förtroende. Eftersom staten-ägaren alltid i sista hand har ansvar för framgångar och misslyckanden, bör riskbedömning och kontroll höra till de centrala uppgifterna för ägarstyrningen. Rapporteringen till ägaren måste sålunda vara tillräcklig och snabb. Ägarens uppgift är att värva en kompetent ledning och övervaka och stöda denna.


De senaste månadernas politiska diskussion om statens ägarroll i Sonera har inte enbart varit negativ och efterklok. Den har också medfört värdefull erfarenhet och lärdom för framtiden.

Inom Sonera-koncernen gjordes många otroliga felbedömningar, varav umts-auktionen i Tyskland var bara en i raden. Staten-ägaren handlade därefter. Vid årsmötet 2001 avskaffades det onödiga förvaltningsrådet och både styrelsen och den verkställande direktören fick foten. Det är också befogat att fråga sig ifall man på kommunikationsministeriet hade kunnat övervaka statens intressen bättre. Att en minister inte kan ägna halva sin arbetstid åt det är klart. Det är på tjänstemannahåll man borde ha kunnat bevaka riksdagens och regeringens intressen bättre.


I regeringens redogörelse föreslås att administrationen av statens ägande i börsbolag borde koncentreras till en enda instans. Svenska riksdagsgruppen stöder denna grunduppfattning. En av de stora utmaningar en ägare har är, och som inte nog kan understrykas, att få tag på affärsmässigt kunnigt folk till bolagets ledning och styrelse. Detta gäller också för staten. Genom att flytta över ägaransvaret under ett och samma tak, t.ex. till statskontoret, kunde staten locka kompetenta proffs inom företagsbranschen till denna instans.

Sonera-affären lämnar ytterligare en viktig lärdom att dryfta; varför sålde staten inte ut sitt aktieinnehav då kursen var på toppen. Våren 2000 var statens andel i Sonera värd 190 miljarder mark (över 30 miljarder euro). Det beloppet motsvarade nästan hälften av vår statsskuld. Nämnas kan ännu, att nästa års budgetförslag är endast 5 miljoner euro större. Riksdagen borde redan i december 1999 ha vågat fatta det modiga beslutet att ge regeringen fullmakt att sälja ut hela aktieinnehavet. En försäljning då skulle utöver försäljningsvinsten inneburit minskade räntekostnader på 10-13 miljarder mark per år. På den punkten finns det orsak att vara efterklok.

Svenska riksdagsgruppen har länge påtalat att staten borde sälja ut sitt innehav i aktiebolag där ägandet saknar strategisk betydelse. De senaste årens "affärer" med Kemira, Partek och Sonera ger stöd åt denna åsikt. I de nyssnämnda affärerna har statens ägande blivit en börda för bolagens fortsatta utveckling. Staten har som ägare inte den snabba handlingskapacitet som ett så pass stort ägande kräver. Det finns fortfarande en risk för att Soneras största ägare, dvs staten och riksdagen, själv nu med sitt syndabocks-letande riskerar den förestående fusionen med svenska Telia. Allt detta talar för att staten omgående skall sälja ut sina stora aktieinnehav i aktiebolag då försäljningskurserna är fördelaktiga.

Riksdag och regering har all orsak att gå igenom det som skett i samband med de senaste affärerna med Kemira, Partek och Sonera. Här finns många lärdomar att lära. Ett bevis på att vi redan lärt oss något är att vi börjar åtgärda de existerande problemen. De fyra åtgärdsförslag som nämns i regeringens redogörelse är steg i rätt riktning.


KLAUS BREMER höll gruppanförandet 3.9.2002

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00