För tillfället är allmänna och samfällda vatten befriade från fastighetsskatt, likaså jord- och skogsbruksmark som brukas för att ge inkomster.
Enligt gällande lag har skattemyndigheterna rätt att uppbära fastighetsskatt på ett privat vattenområde. Det har däremot visat sig att värderingen av vattenområden inte är lätt, varför många områden på den grund lämnats obeskattade. Värderingspraxis har också varierat mellan olika kommuner. Skatteförvaltningen har nödvändigtvis inte kännedom om alla privatägda vattenområden, eftersom skatteförvaltningen får kännedom om dessa i samband med fastighetsaffärer.
- Detta leder till att beskattningspraxisen beträffande privata vattenområden är väldigt slumpmässig inom kommunerna. Dessutom varierar värderingen stort mellan kommunerna vilket gör det svårt för fastighetsägaren att kunna förutse fastighetsskatten, säger Christina Gestrin.
- För yrkesfiskarna är fastighetsskatten besvärlig och hotar på sikt hela fiskeriets lönsamhet. Kostnaderna är höga i förhållande till att vattnets värde har minskat på grund av spinnfisket etc.
- Eftersom fast egendom som används för jord- eller skogsbruk har undantagits från skatteplikten är det med hänvisning till jämlikhetsaspekter befogat och skäligt att även vattenområden som brukas av yrkesfiskare skulle befrias från denna skatteplikt, menar Christina
- Dessutom är skatteintäkterna på vattenområden så små att de kan beskrivas som betydelselösa. Skatten har fiskalt sett en liten betydelse, men kostnaden är stor för en enskild vattenägare, motiverar Gestrin.
Enligt gällande lagstiftning är allmänna vatten, vilka främst utgörs av Finlands territorialvatten och större insjöar, inte belastade med fastighetsskatt. Dessa offentligt ägda fastigheter har befriats från skatt främst på grund av förvaltningsmässiga skäl. Det ur ekonomiskt hänseende mest betydande undantaget från skatteplikten utgörs av jord- och skogsbruksmark som brukas för att ge inkomster.
14.10.2003