Responsdebatt om regeringens säkerhetspolitiska redogörelse

20.12.2004 kl. 00:00

 

 
Regeringens beskrivande säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse har i Riksdagen fått en ärevördig behandlling med progressiva, framåtblickande förtecken. Det kunde tänkas vara naturligt att regeringen i detta samband hade varit den framåtdrivande kraften, medan riksdagen kunde förväntas spegla försiktigare attityder. Det är därför ganska spektakulärt att rollerna nu har varit ombytta.

I remissdebatten om säkerhetspolitiska redogörelsen var Svenska riksdagsgruppen kritisk till bristen på klarhet och visioner. Behandlingen i utrikesutskottet har därför va-rit en "huojentava prosessi" där utskottet analyserat och behandlat vår säkerhetspolitiska omgivning så som det ser den.

I remissdebatten lyfte Svenska riksdagsgruppen fram tre viktiga - men ömma punkter; det var begreppet alliansfrihet, visionen och målet för vår säkerhetspolitik samt behovet av att utveckla fredsbevarandet.

1. ALLIANSFRIHET
Utvecklingen inom säkerhetspolitiken har gått väldigt snabbt. I Finland har den offentliga diskussionen nästan uteslutande utmynnat i frågeställningen huruvida Finland skall gå med i försvarsalliansen Nato eller inte.
Samtidigt har det säkerhetspolitiska samarbetet inom EU tagit sin form nu i år. Kännetecknande för debatten - liksom också regeringens redogörelse – är att man har varit så upptagen med att hålla tungan rätt i mun i Natodebatten att man nästan missat att diskutera EU: s nya roll i den globala säkerhetspolitiken.
Jag anser att riksdagens utskott nu bidragit till att den finländska debatten kommit ikapp den säkerhetspolitiska utvecklingen runtomkring oss.

Det mest alarmerande med redogörelsen var att man upprepade gånger slog fast att Finland fortsättningsvis är alliansfritt. Det var gammal liturgi i en förändrad värld. De som ansåg att Finland var alliansfritt efter EU-inträdet borde slutligen ha ändrat åsikt i samband med det intensifierade försvarssamarbetet som unionen fattade beslut om i våras. Solidariteten mellan medlemsländerna förtydligas i flera klausuler som förpliktigar länderna att erbjuda hjälp till det medlemsland som blivit angripet. Man kan på goda grunder säga att EU:s försvarsförpliktelser går längre än Natos artikel V.

Försvarsutskottet slår nu fast att Finland är militärt alliansfritt. Det kan vi vara överens om. Om man med det vill säga att vi inte tillhör NATO. Men Finland är inte utrikespolitiskt eller säkerhetspolitiskt alliansfritt. Vårt samarbete inom ramen för EU:s nya sä-kerhetspolitik gör tanken omöjlig både i teorin och i praktiken.

2. MÅLET MED EU-SAMARBETET
I de senaste årens förhandlingar om EU: s nya grundfördrag hamnade helheten i skymundan för detaljerna. Det huvudsakliga målet var att stärka EU: s roll och trovärdighet på den globala arenan. De första avgörande stegen har redan tagits exempelvis inom det integrerade säkerhetspolitiska samarbetet.

Regeringen lyfte i redogörelsen fram EU som vår främsta samarbetspartner och utskotten har valt att ytterligare stärka detta huvudspår.
Tyvärr förblir det oklart hur långt Finland anser att integrationen kan gå. Det fullt möj-ligt att den europeiska integrationen fortsätter med en sådan fart att EU växer fram som en lika stark aktör som Nato. Det skulle kunna innebära att hela Nato-optionen tappar värde och betydelse.

3. INSATSSTYRKOR
Med det integrerade säkerhetspolitiska samarbetet vill Europa stärka sin kapacitet att svara mot förändringar i vår omgivning. Finland har nu efter några – låt oss kalla det otydliga piruetter för ett år sedan – konkret meddelat att Finland vill dra sitt strå till stacken. Denna förpliktelse medför också ansvar. Här kommer vi in på diskussionen om de fredsbevarande insatsstyrkorna.

EU utgör den samarbetsram inom vilken Finland vill stärka säkerheten i Europa och globalt. De nya samarbetsstrukturerna kräver förnyelse i Finlands lagstiftning. Inom Svenska riksdagsgruppen anser vi det vara dags att man utformar lagen så att den svarar mot dagens behov och så att fredsbevarande även kan ske t.ex. med EU:s mandat. Däremot vill vi även i fortsättningen att riksdagen skall besluta om deltagandet i enskilda krishanteringsuppdrag.

Jag kan helt och hållet hålla med dem, som på senare tid sagt att det gäller att vara försiktig med att skicka ut våra män och kvinnor med vapen i händerna. Det är också viktigt att vara medveten om de stora riskerna. Men denna fråga borde naturligtvis ha diskuterats i ett betydligt tidigare skede då Finland deklarerade åt sina kumpaner i Europa, att man är villig att delta i samarbetet. Nu handlar det om att fullfölja givna löften. Det är bra att påminna oss själva om att fredsbevarandet aldrig varit ofarligt eller riskfritt. Därför måste även framöver förebyggande av konflikter och våldsamma kriser vara vår första prioritet.

Svenska riksdagsgruppen vill även nu fästa uppmärksamhet vid att försvarsutskottet och utrikesutskottet bekräftar att Ålands internationellt rättsliga ställning som demilita-riserat område skall bestå. Detta hade av någon anledning lämnats bort i regeringens redogörelse.

I remissdebatten stödde Svenska riksdagsgruppen de grundläggande principerna om att ett nationellt försvar och en bibehållen allmän värnplikt. Svenska riksdagsgruppen underströk att det förutsätter att utbildningen sker på båda språken. Vi utgår därmed från att den svenskspråkiga beväringsutbildningen fortsätter vid Nylands Brigad.

Slutligen hoppas jag att vi i alla riksdagsgruppen analyserar resultatet av riksdagsbehandlingen av redogörelsen. Vid remitteringen till utskotten avvek man från den traditionella ansvarsfördelningen mellan utskotten. Detta ledde oss in på en farlig väg. I slutskedet utgick inte diskussionerna ifrån vad som var utrikespolitiskt klokast – utan vad som var partipolitiskt möjligt. Det anser jag att inte var särskilt lyckligt. Slutresultatet är ändå relativt lyckat.

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30