Responsdebatt om regeringens budgetramar 2006-2010

26.04.2005 kl. 00:00

 

 
Regeringens budgetramar kan bemötas med både beröm och med kritik. Det är för det första bra att regeringen håller fast vid de budgetramar som man kom överens om vid regeringsbildningen. Trots att vi har levt i en högkonjunktur de senaste åren är det fortfarande viktigt med tanke på samhällsekonomins trovärdighet att statshushållningen hålls stram. Till denna del är regeringens ramar ansvarsfulla.

Budgetramarna är nästan mera ett styrmedel än en budgetbok, och det är bra att regeringen redan nu ger klara signaler till förvaltningen att inte förvänta sig stora utgiftsökningar. Däremot kan man fråga sig till vilket pris och med vilka metoder man hållit sig inom ramarna. Regeringens proposition innehåller en hel del omfördelningar och nedskärningar som vid en närmare analys framstår nästan som kosmetiska.

Redan inför regeringens behandling av budgetramarna meddelade Svenska riksdagsgruppen att vi hellre ser att man avstår från nya satsningar än att man skär ned i redan överenskomna program. Tyvärr valde regeringen att gå in på en annan linje. Det har väckt en del – kanske i viss mån onödig – oro. Oron har också märkts i finansutskottets behandling.
De föreslagna nedskärningarna kan - som sagt - påstås vara kosmetiska, men det finns ändå skäl att understryka några av finansutskottets kritiska ställningstaganden.

Kommunernas ekonomiska situation ser fortfarande svår ut, trots de ökade stöd regeringen redan fattat beslut om. Utmaningarna att förbättra hälsovården för alla invånare kvarstår. Regeringen beräknar att upp till 75 miljoner kan skäras bort från hälsovårdspaketet eftersom kommunerna inte ansökt om dessa resurser. Jag anser att detta är att blunda för de egentliga problemen och att signalera att målsättningarna inte är prioriterade. Hälsovårdsprojektet utgick ifrån att det kostar 700 miljoner att få social- och hälsovården på rätt nivå. Regeringen bör alltså fortfarande eftersträva att nå det målet. Därför borde man nu istället söka nya modeller för att uppmuntra kommunerna att utnyttja hälsovårdsprojektets medel och föra reformarbetet målmedvetet vidare. Det tar tid att genomföra förändringar i verksamheter. Det vore ett stort misstag att igen skapa nya program av en ny regering (underförstått att de gamla inte duger) istället för att stärka det arbete som trots allt kommit väl igång.

Finansutskottet har ägnat stor uppmärksamhet på infrastrukturen. Vi har fått många oroväckande rapporter och forskningar som tyder på att Finlands egendom börjar förfalla i en allt för snabb takt. Riksdagens krav om ökad finansiering har inte synts i regeringens budgetförslag. Utskottet anser därför att regeringen ger väg- och bannätet mer budgetmedel så snabbt som möjligt.

Vi kommer inte ifrån att sysselsättningen fortfarande är vårt lands största problem. Löser vi upp arbetslösheten, löser vi samtidigt de flesta andra knutar.
Inom Svenska riksdagsgruppen har vi under hela regeringsperioden efterlyst ett skattepaket för att öka sysselsättningen i de arbetsintensiva branscherna. Tillsvidare har ingen duglig modell hittats. Vi anser att regeringen gjorde klokt i att inte godkänna någon halvdan modell i mars, utan valde att fortsätta utredningsarbetet med målet att hitta en modell som företagarna faktiskt vill ha!
Det verkar klart att det sk. låglönepaketet kräver en satsning på fyra- till femhundra-miljoner euro för att ge någon effekt överhuvudtaget. Hittar man inte dessa medel är det lika bra att låta bli.
Svenska riksdagsgruppen vill ändå understryka att det finns andra modeller. Bästa alternativet verkar då vara en sänkt fpa-avgift för arbetsgivarna.

Svenska riksdagsgruppen har också tidigare fört fram att ensamföretagare borde uppmuntras till att anställa sin första medarbetare. Hälften av landets 230,000 före-tagare är ensamföretagare. Då en stor del av dem går i pension de närmaste åren försvinner dessa arbetsplatser. Därför borde dessa nu uppmuntras att hitta en efter-trädare. Här ligger en potential på tiotusentals arbetsplatser!

I Svenska riksdagsgruppen har vi också tidigare hört till dem som talat varmt för utnyttjandet av hushållsavdraget. Studier bekräftar nu det vi hela tiden vetat; att det ligger en betydande sysselsättningspotential i hemmen. Antalet hushåll som utnyttjat avdraget har fördubblats mellan 2001 och 2003. Vart sjätte hushåll beräknas vara potentiella användare av hushållsavdraget de kommande åren. Systemet beräknas ha skapat 4000 nya arbetsplatser. Men det har främst varit fråga om renoveringsar-beten, medan servicetjänsterna fortfarande är på låg nivå. Genom att stöda utnyttjandet av service kunde hushållsavdraget skapa ännu fler arbetsplatser – speciellt inom vården. Därför anser vi att man borde få avdragsrätt för service över generationsgränserna åt olika håll. Det borde även vara avdragsgillt för föräldrar eller farfö-räldrar att köpa service för att avlasta barnfamiljens vardag eller för nära anhörig som tex pga handikapp behöver hjälp i hemmet.
---
Sjöfarten hör kanske inte till våra största sysselsättande branscher i landet, men de hör till nyckelbranscherna för vår exportmarknad. De finländska rederierna har i många år fått kämpa med sämre villkor än våra grannar och värsta konkurrenter. Under tiden som regeringen beslöt om det senaste sjöfartspaketet, har våra europe-iska konkurrenter igen fått nya fördelar av sina regeringar.
Finansutskottet vill nu varna för att utflaggningen av Finlands handelsflotta börjar bli en säkerhetsrisk för landet. Ett land med lång kust och som är helt beroende av export kan inte se sina fartyg flagga ut till grannländerna. Svenska riksdagsgruppen stöder därför starkt utskottets krav om att regeringen omedelbart ser över rederiernas verksamhetsförutsättningar i Finland.

Svenska riksdagsgruppen utryckte redan i remisstalet sin besvikelse över den lilla nedskärning i biståndsanslagen som regeringen föreslog. Nedskärningen är liten mätt i euro, med den är stor politiskt. Det svårt att se att regeringen skulle klara av att nå målet på 0,44 procent av BNP år 2007. Finansutskottet förutsätter därför att regeringen tydligt förbinder sig att i höstens budgetförslag styra biståndspolitiken tillbaka på regeringsprogrammets kurs.

Eva Biaudet höll gruppanförandet 26.4.2005

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00