Interpellationsdebatt om kollektivtrafikens utveckling

18.10.2005 kl. 00:00

 

 
Det är ingen hemlighet att finansieringen av infrastrukturen och landets huvudleder är osäker. Detta bekräftas inte minst av riksdagen själv, som ägnat mycket tid och energi åt just väg- och bansatsningarna i de senaste budgetbehandlingarna.

Att anklaga regeringen Vanhanen för att ha kört ned infrastrukturen i landet är en sanning med modifikation. Det är sant att resurserna till kollektivtrafiken är otillräckliga för att kunna upprätthålla den på den tidigare nivån. Men samtidigt måste oppositionen erkänna att det inte i längden går att hålla kvar precis samma nät av bussturer om glesbygden fortsätter att avfolkas. Vi vill ändå påminna om att 13 miljoner euro reserveras för väg- och bannätet samt kollektivtrafiken. Regeringen har med flera åtgärder försökt utveckla kollektivtrafiken och transporter på glesbygden i en situation med minskad passagerarmängd. Även vägnätets skick måste hållas på en god nivå.

Interpellanterna har fullständigt rätt i att trafik på räls är mer miljövänligt är transport på hjul. Men kritiken mot regeringens investeringspolitik är inte helt rättvis med tanke på att regeringen nu föreslår större satsningar på bannätet än på vägnätet om man jämför antalet kilometer.

Finland genomgår nu en omfattande strukturomvandling. Rättare sagt är det den finländska befolkningens åldersstruktur som förändras. Årsklasserna i skolorna blir mindre och skolor måste stängas. Samtidigt minskar befolkningen på landsbygden då arbetsplatserna och familjerna flyttar till städerna. Detta har också lett till att serviceutbudet har glesnat, då post, banker och butiker har försvunnit. Svenska riksdagsgruppen anser att alla som vill skall kunna bo kvar på landsbygden och vi har därför alltid talat för satsningar på landsbygdsnäringar och servicen på glesbygden. Dessvärre har urbaniseringstrenden ännu inte svängt.

Som i alla andra serviceformer måste man även inom kollektivtrafiken se till att kundunderlaget är på en tillräcklig nivå. Jag vill ändå i samma andetag understryka att samhällets uppgift är att stöda just sådana tjänster som ingen annan aktör vill erbjuda på grund av svag lönsamhet. Men vi måste ändå vara eniga om att förskjutningar bland användarna måste, förr eller senare, synas i det finansiella stödet.

Det är bra att riksdagen nu diskuterar dessa problem som hänger ihop med den pågående strukturomvandlingen. Gröna förbundet koncentrerar en stor del av sin interpellationstext på kommunikationerna på landsbygden. Jag hoppas att landsbygden också i fortsättningen finns högt på prioriteringslistan i andra politiska frågor.

Vi vill påtala att en fungerande kollektivtrafik är av stor betydelse också i städerna, inte minst av miljömässiga skäl. Regeringens beslut att stöda arbetsresor som görs med kollektivtrafik är välkommet och förhoppningsvis kommer det att fungera som ett incitament för att göra kollektivtrafiken mera lockande och bryta den nedåtgående trenden i huvudstadsregionen. Denna förmån har diskuterats i åratal och vi är nöjda över att lagförslaget nu har kommit till riksdagen. Kollektivtrafiken i huvudstadsregionen får inte statsstöd, så detta är en märkbar förbättring.

Användningen av kollektivtrafik är - tyvärr - fortfarande en könsfråga. Förenklat kan man säga att kvinnorna åker buss och tåg, medan bilfilerna fylls av bilar med ensamma män. Frågan lyder; hur skall vi få männen att byta till kollektivt?
Den stereotypa mannens svar är enkelt: Det skall gå snabbt och vara relativt billigt. Det behövs alltså fler filer för bussar som gör resan betydligt snabbare.

I remissdebatten om budgeten lät Svenska riksdagsgruppen förstå att vi inte är helt nöjda med regeringens förslag till plan för trafiksatsningar för det kommande året. Vi är oroade för att regeringen föreslår lägre stöd för förbindelsebåtarna i skärgården. Riksdagen valde ifjol att skjuta till medel, men tillägget finns inte med i nästa års förslag. Det är något som finansutskottet måste se närmare på.

De alternativa energiformerna inom trafiken har äntligen fått ett lyft i samhällsdebatten. Frågan blir aktuell på allvar då regeringens energi- och klimatredogörelse kommer till riksdagen i november. Flera länder – däribland Sverige – har aktivt främjat användningen av etanol som bränsle. Här i Finland är vi långt efter, men nu utlovar regeringen en förbättring.
Regeringen kommer att tillsätta en grupp för att se över användandet av biobränslen i trafiken. Gruppen skall utarbeta förslag för hur Finland kunde nå upp till EU-direktivens krav på att bioenergi skall utgöra 5,75 procent av trafikbränslen. Det är viktigt att också vi i Finland aktivt verkar för ibruktagande av miljövänligare bränslen och teknologier.

Interpellanterna räknar upp en lång lista på infrasatsningar som man vill se förverkligade. Flera av dem har man spekulerat om i årtionden men de har ändå inte fått politiskt stöd. Det är förvånande att Gröna förbundet kräver att ELSA banan skall förverkligas. Svenska riksdagsgruppen anser det inte aktuellt med en ny järnvägsförbindelse från Esbo till Lojo som dels skulle kräva en exploatering av skog och mark och dels skulle innebära en kraftig utbyggnad av bosättningen i huvudstadsregionens mest perifera områden. Detta skulle stå i strid med en ekologiskt hållbar utveckling. Vi anser det ekonomiskt klokare att hålla kustbanan i gott skick och vi vill påskynda elektrifieringen av järnvägen mellan Hangö och Hyvinge.

Oppositionen har den här gången lyft fram en viktig och svår fråga. Som jag konstaterade redan i inledningen, kan skulden för flyttningsrörelsen till tätorterna och det minskande befolkningsunderlaget i glesbygden inte läggas på denna regering. Denna flyttningsrörelse pågår i hela Europa. Vi hävdar ändå att regeringen gör sitt yttersta att bevara och utveckla en fungerande service, inklusive kollektivtrafik, på glesbygden. Också här i riksdagen kommer vi att noga se över effekterna av de minskade anslagen och göra våra trafikpolitiska avvägningar. Vi föreslår därför en enkel övergång till dagordningen.

Pehr Löv höll gruppanförandet 18.10.2005

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
12.02.2009 kl. 15:00

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider. Läget är detsamma i alla länder, den globala ekonomin visar sig nu från sin sämsta sida. I alla länder brottas man även med stimulanspaket för att stimulera åtminstone den egna ekonomin och konsumtionen för att, som president Obama sagt, krisen inte skall bli en katastrof. Också vårt stimulanspaket behövs – det ger oss en god chans att klara läget. Regeringen har reagerat snabbt, men måste ännu ha beredskap till snabba åtgärder under hela 2009. Vi måste hålla jämna steg med övriga världen.
12.02.2009 kl. 17:40

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15