Gårdagens tragedi kastar nu för en lång tid en skugga över vårt land. Som många andra redan konstaterat är våra tankar förstås med de familjer som förlorat en medlem och med de barn och ungdomar och skolpersonal som förlorat sina vänner och arbetskamrater. Nu och alltid behövs förmåga till empati, att lyssna på varandra och stöda varandra samt att vid behov hänvisa till sakkunnig hjälp.

Vi kan inte förklara det inträffade– jag vet inte ens om vi skall försöka. Men såväl för vår egen som för våra barn och barnbarns skull är det viktigt att se vad vi kan göra annorlunda för att förhindra likadana tragedier i framtiden.

 

Igår offentliggjordes ungdomsbarometern 2007. Positivt är att när ungdomarna med skolvitsord själva får säga hur nöjda de är med sitt liv och sin tillvaro blir det ett ganska högt vitsord, hela 8,7. Med tanke på händelserna igår är det även fint att se att ungdomarna tror på demokrati i ökande grad. Vi har ett land där unga tror på att man kan påverka via lagliga demokratiska kanaler.

 

Mycket arbete återstår. Förverkligande av skolornas egna planer för bekämpning av mobbning är ytterst viktigt. Skolorna måste vara trivsamma och trygga enheter där ingen mobbas eller lämnas utanför kamratkretsen. Eleverna måste också i tid kunna berätta om sitt eget eller en kamrats behov av hjälp.

Kommunerna, organisationerna och även regeringens politikprogram skall hjälpa till att identifiera existerande problem och utveckla nya möjligheter för våra barn och unga.  

 

Herr Talman. Jag hoppas nu att vi alla ger oss tillräckligt med tid att tillsammans processa tragedin, att prata om det skedda och att ge rum för sorgen. Det är klart att det inträffade inte lämnat någon av oss oberörd.

Ulla-Maj Wideroos tal vid riksdagens frågetimme 8.11.2007.