Nauclér i remissdebatt om ISAF-operationen

13.11.2007 kl. 15:05

I samband med tisdagseftermiddagens remissdebatt om statsrådets redogörelse i riksdagen för Finlands deltagande i ISAF-operationen i Afghanistan, i EU:s militära krishanteringsoperation i Tchad och Centralafrikanska republiken samt Finlands försättande av en finländsk militär avdelning i beredskap för förra delen av 2008, hölls Svenska riksdagsgruppens gruppanförande av Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér.

Anförandet inleddes med konstaterandet av hur sammanflätade krishanteringsmålen är inom EU och FN. EU utgör den samarbetsram inom vilken Finland vill stärka säkerheten såväl i Europa som ur ett globalt perspektiv. Reformarbetet inom FN har för sin del inte framskridit i önskad takt och organisationens handlingskraft påverkas alltför ofta negativt av andra världspolitiska frågor.

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation är inget lätt beslut. Men det skulle vara svårt att förstå att Finland skulle dra sig från ansvaret för att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Finland är bra och rutinerat på fredsbevarande operationer, även om det kan vara klokt att påminna om verksamhetens krävande och oförutsebara natur.

Största delen av det heroin som distribueras i gatuhandeln i Finland - enligt vissa uppgifter till och med 90 % - har sitt ursprung i Afghanistan. Även väpnade konflikter långt ifrån oss har således verkningar också i vår del av världen. Ett fortsatt deltagande i stabiliseringsarbetet i Afghanistan är därför naturligt.

Svenska riksdagsgruppen anser att ett ökat finländsk engagemang inom de aktuella uppbyggnadsgrupperna grundar sig på den finländska fredsbevarartraditionen med att kombinera fredsbevarande verksamhet med återuppbyggande verksamhet.

Vad sedan ankommer på operationerna i Tchad, Centralafrikanska republiken och Darfur kan svenska riksdagsgruppen inledningsvis konstatera att detta kommer att bli synnerligen krävande - men att den är av största vikt för att skydda flyktinglägren i området och att bidra till ett stabiliserande av läget.

Svenska riksdagsgruppen ställer sig inte i detta skede negativt till ett utvecklat finländskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor under vissa förutsättningar. Dels måste varje land självständigt från fall till fall besluta om deltagande och dels måste den verksamhet som beslutet gäller förstås vara förenlig Finlands vår nya krishanteringslag - eller i princip grunda sig på ett FN-mandat. Svenska riksdagsgruppen anser att man senast i den kommande utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen måste återkomma till NATO som helhet, men även till det existerande partnerskapet och till de eventuella snabbinsatsstyrkorna och de kopplingar som finns till Finlands nationella utrikes- och säkerhetspolitik.

Det viktigaste säkerhetspolitiska arbetet är det förebyggande arbetet. Både på EU- och nationell nivå bör vi skapa adekvata system av tidig varning, med uppföljande politikprogram. Finlands biståndspolitik bör reagera på samhälleliga fenomen som kan leda till problem och demokrati- och människorättsarbetet bör prägla de långsiktiga samarbetsprojekten.

Regeringens redogörelse står i detta fall långt i linje med den linje och det globala ansvar som Svenska riksdagsgruppen talat för.
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37