Under riksdagens diskussion om Tehy-lagen poängterade alla sfp:s riksdagsledamoter i sina talturer att man önskar att lagen inte skall behöva användas. Lagen skall garantera patientsäkerheten vid massuppsägningar.
Sfp:arna har förståelse för kravet på en kännbar lönehöjning för vårdarna. En förhöjning de verkligen förtjänar. För att nå en lösning måste alla parter röra på sig
Riksdagsgruppens ordförande Ulla-Maj Wideroos sa redan på fredagen att oberoende av vad som sker i förlikningsnämnden måste staten ha en plan B, en plan där man klart redogör för hur man garanterar människornas liv och hälsa.
Wideroos lyfte upp den relevanta frågan om vems ansvaret är ifall uppsägningarna träder i kraft och medborgarnas rätt till liv och hälsa inte kan garanteras.
- Samhället, dvs. staten, har naturligtvis det sista ansvaret och måste också bära det ansvaret, sa Wideroos
Vårdarnas löner och arbetsförhållanden samt hur många vårdare vi har i framtiden är frågor som inte kommer att vara slutligt lösta när den här konflikten är över. Åldersstrukturen i vårt land är sådan att trycket på vårdsektorn bara kommer att öka de närmaste åren, påminde Wideroos.
Mikaela Nylander sa att man som lagstiftare gärna ser att de lagar man är med om att stifta styr samhällsutvecklingen i önskad riktning och att den speciallag som avgetts av regeringen är inte någon sådan lag.
Lagen är för mig principiellt svår, men jag hyser största förståelse för att regeringen i det här svåra läget valt att försvara människoliv framom principer, sa Nylander.
Anna-Maja Henriksson: ”Oppositionen anser inte lagen vara nödvändig. Man undrar om de inte är oroliga för patienternas säkerhet. I vilket fall som helst är det bättre att denna lag antas än att den inte gör det.”
Henriksson påpekade också att lagen skulle kunna undvikas om Tehy skulle begränsa sina åtgärder så att patienterna inte skulle utsättas för direkt livsfara.
Thomas Blomqvist sa att regeringen handlat rätt när man berett och avgett ett lagförslag för att trygga patientsäkerheten vid en eventuell konflikt.
- För mig väger i alla fall statsmaktens skyldighet att skydda liv och hälsa väldigt tungt. Därför anser jag att om man alla ansträngningar till trots inte lyckas nå en lösning måste vi ha beredskap att stifta lagar som tryggar patientsäkerheten för de mest oskyddade och utsatta.
Håkan Nordman poängterade att svårigheten ligger i vad en lösning kostar, hur den skall finansieras, vad den innebär för vårdsektorn i framtiden och hur den påverkar kommande inkomstpolitiska lösningar, sa Nordman.
- Vi behöver en lösning som gör denna lag onödig. Denna lag kommer att bli nödvändig om vi inte lyckas hitta en lösning.
Nordman poängterade också att om vi skall nå en lösning i konflikten så måste Tehy vara villig att komma emot.
Mats Nylund konstaterade att även om man vid nödsituationer kan förutsätta att varje medborgare rycker in och hjälper till är det inte möjligt att vem som helst hoppar in som vårdare. De allra svagaste i vårt samhälle måste skötas av specialisterna på området.
Nylund sa att i denna situation, där två grundläggande rättigheter kolliderar, så måste vi prioritera patienters rätt till vård högre än Tehys rätt att driva sina medlemmars intressen.
När det första barnet dör som resultat av denna konflikt, vill jag inte leva resten av mitt liv med den känslan att jag inte gjorde allt jag kunde för att hindra det, avslutade Nylund.