I tisdagens riksdagsplenum behandlades bland annat statsrådets redogörelse för Finlands deltagande i ISAF-operation i Afghanistan, EU:s militära krishanteringsoperation i Tchad och Centralafrikanska republiken (EUFOR-TCHAD/RCA), samt försättandet av en finländsk militär avdelning i hög beredskap som en del av den av Sverige, Finland, Estland, Irland och Norge uppställda EU-stridsgruppen för beredskapsperioden 1 januari till 1 mars 2008.
I ett anförande i anslutning till detta påpekade Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér att krishanteringsbegreppet ändrats så att det civila och det militära alltmer integrerats med varandra. Behöver militären också sköta de civila uppgifterna? Nauclér efterfrågade klara och entydiga redogörelser med regeringens syn på både militär och civil krishantering. Hon vill också att man särskiljer det militära och civila i budgethänseende. Tillika efterlyste hon bättre politiska analyser och bedömningar av situationen i olika krisområden. Finland behöver vara med i krishanteringsarbete som NRF, eftersom Finland då får tillgång till samma standarder, samma kompabilitet och samma tillvägagångssätt som de länder Finland måste samarbeta med vid krishanteringssituationer. Att beslutsfattandet kvarstår hemma i Finland höll Nauclér för viktigt. Varje operation borde grunda sig på ett FN-mandat, varför det är viktigt att riksdagen får ta del av varje ändring av planerna på deltagande. Syftet med krishanteringsarbetet måste vara att skapa fred, inte utöka det egna landets försvarskapacitet. Militären måste vara en sista utväg då den civila kristhanteringen inte fungerat. Särskilt ville Nauclér framhålla att regeringen borde ha redogjort för sina planer att delta i arbetet med utveckla en strategisk transportkapacitet för den militära krishanteringens behov, den så kallade SAC (Strategic Airlift Capability). Nauclér sade sig vänta på en redogörelse för detta mycket snart.