Det blev en intensiv start då 2008 års riksmöte öppnades i början av veckan.

Genast på måndag morgon möttes vi riksdagsledamöter av hundratals demonstranter från Kemijärvi. Jag förstår väl deras frustration över börsbolaget Stora Ensos styrelses beslut att lägga ner fabriken. På en liten ort är följdverkningarna kännbara för såväl kommunen som för de enskilda familjerna som drabbas.

Därför är det också viktigt, att regeringen och riksdagen har beredskap att bidra till skapande av nya arbetsplatser i Kemijärvi och också på andra orter som drabbas hårt av omstruktureringar. Samtidigt är det bra att komma ihåg att fabriker har lagts ner tidigare på många håll i vårt land. Vi behöver inte gå längre än till Jakobstad, för att där hitta historieskrivningar som vittnar om detta. Ta till exempel Europas näststörsta tobaksfabrik Strengbergs, som i tiderna hade över 1500 arbetstagare, eller Wärtsilä som också i Jakobstad sysselsatte flere hundra personer. Av dessa fabriker finns inget annat än byggnaderna kvar i staden. Däremot finns det nya aktiviteter i byggnaderna och mer håller på att skapas.

Ser vi till dagsläget har vi också 100 arbetsplatser hotade på Walki-Wisa i Jakobstad, något som vittnar om att det sker stora förändringar på arbetsmarkanden på många håll i vårt land just nu, inte bara i Kemijärvi. Fredagens dystra besked från Telia-Sonera om nedskärningar som berör omkring tusen anställda i Finland bekräftar också att så är fallet. I all denna turbulens skall vi ändå komma ihåg att det under de senaste åren skapats fler arbetsplatser totalt sett i landet än vad som fallit bort. Detta gäller i högsta grad också Jakobstadsregionen. Något vi har skäl att glädjas över.

Det speciella i fallet Kemijärvi, är naturligtvis att det handlar om ett börsbolag där staten har ett betydande aktieinnehav, dock inte majoritet.(Annat var det med Wärtsilä då det begav sig och fabriken lades ner i Jakobstad). Frågan blir naturligtvis då hur staten skall agera. Då presidenten öppnade riksmötet i tisdags, efterlyste hon vishet av riksdagen, samtidigt som hon påpekade att frågan om Kemijärvi inte har någon enkel lösning. Den fråga jag tycker att vi alla i riksdagen borde ställa oss är "Vad skall staten äga och varför"? Då skulle jag själv resonera som så, att företag som upprätthåller för landet strategiskt centrala funktioner, är sådana där staten behöver ha ett starkt ägande. Till den skaran hör bland annat YLE och Finnair. Däremot är jag inte övertygad om att staten skall koka cellulosa. Till den här frågan finns det orsak att återkomma.

Oppositionen lämnade i fredags in en interpellation om statens ägarpolitik, och det kommer att vara samtalsämne nummer ett under nästa vecka i riksdagen.  Det blir en intensiv vårvinter och vår. Den trafikpolitiska redogörelsen kommer troligen i april, tingsrättsreformen står för dörren, en säkerhetspolitisk redogörelse är under arbete, klimat- och energipolitiken kommer att debatteras, socialskyddsreformen förbereds och så vidare. Mitt i alla dessa reformer och redogörelser är det viktigt att komma ihåg att det mesta vi jobbar med i riksdagen tar sikte på att vi alla i vårt land skall kunna leva ett gott liv i vår vardag.

Anna-Maja Henriksson