Nedläggningen av Kemijärvi-fabriken visar hur globaliseringen verkar. Näringslivet i Finland måste beakta de konkurrensvillkor som gäller ute i världen. Öppna marknader och utvecklingsländer på frammarsch betyder att industrier och branscher med långa traditioner tvingas stänga här hemma eller söka sig till nya marknader. Hur tungt och främmande det än känns för ägare och anställda.

Globaliseringen bygger inte på Finlands spelregler och villkor och stannar inte vid vårt lands gränser. Vi måste möta de nya villkoren med hjälp av beredskap och anpassning. Inte med uppsträckta händer utan med egna åtgärder. Den som inte ser behovet av omstruktureringar på olika områden drabbas hårdast. Det gäller att se hoten och kraven och omvandla dem till nya möjligheter.

Hur stora omställningar har inte skett i vårt land efter den ekonomiska depressionen i början av 1990-talet! Vårt land har dragit nytta av globaliseringen. Näringslivet har internationa- liserats och företagen hänger med i konkurrensen ute i världen. Jämför Wärtsilä, ABB, och Vacon i Vasa! Antalet arbetsplatser i vårt land är 127 000 fler än 2004 och senaste år var nettoökningen 48 000. Detta syns i sjunkande arbetslöshet, 6,7 procent, och stigande sysselsättningsgrad, 70 procent. 

Men sådan statistik berättar inte om hur enskilda människor, kommuner och regioner har drabbats av nedläggningar av arbetsplatser, överraskande och i stora mängder. Mångas vardag har slagits i spillror. Åtminstone för en tid, tills ersättande arbetsplatser och nya utkomstmöjligheter erbjudits.

Den positiva trenden i fråga om ekonomisk tillväxt och sysselsättning håller i sig, om än något avtagande på grund av situationen i USA. Regeringen räknar med 2,5-3 procents tillväxt i år.

Dessa faktorer, tillväxt och flera jobb, är avgörande för välfärden i vårt land. Bara om sysselsättningsgraden är hög, helst 75 procent, kan den goda skolan, vården och omsorgen för alla upprätthållas. Bara så kan den sociala tryggheten byggas på en hållbar grund. Med tanke på åldersstrukturen och arbetskraftstillgången kommer finländarnas hälsa att vara en allt viktigare faktor i fortsättningen. Med rätta betonas det förebyggande hälsoarbetet och motionens betydelse i de politikprogram som är under arbete.

En sådan helhet bör skapas så att människor uppmuntras till och hjälps till att hålla sig kvar i arbetslivet. Det skall synas i villkoren för beskattning och ersättningar, utbildning och omskolning, arbetshälsa och rehabilitering. För närvarande står en betydande grupp  unga utanför yrkesutbildning och arbetsmarknad liksom långtidsarbetslösa och personer med funktionshinder som förtjänar större uppmärksamhet. Mänskliga och samhällsekonomiska skäl talar för det.

Men det finns situationer, då man saknar en arbetslön som garanterar grundtrygghet. Till reformens stora uppgifter hör att hitta en modell för social trygghet för alla i alla skeden av livet. I dag tvingas många söka utkomststöd, när inte arbetslöshets- eller sjukersättningen, pensionen eller studiestödet räcker till för att klara av vardagens nödvändigheter. Utkomst- stöd skall finnas bara som en sista utväg och som ett undantag, men för många har det blivit en regel. Mycket talar för att de lägsta ersättningarna och pensionerna bör höjas och  anpassas bättre till den allmänna inkomstutvecklingen.

Även familjepolitiken och kvinnornas villkor kräver en översyn. Ensamförsörjarnas och flerbarnsfamiljernas ekonomiska situation är i regel sämre än övrigas.  Sociala villkor, ersättningar och kostnader som försvårar kvinnornas situation på arbets- marknaden bör elimineras. I helhetspolitiken för ett bra och tryggt liv i framtiden bör även finnas omsorg om barnen. Bara om alla ges möjlighet till en bra uppväxt, är vårt land väl rustat för att möta globaliseringens utmaningar.

Förväntningarna på socialskyddsreformen är stora. Hur skall allt det nödvändiga och goda finansieras? Med hjälp av att många är i arbete och att skattepolitiken är solidarisk, är mitt svar.

Detta betonade jag, när kommitten för den stora socialskyddsreformen hörde riksdags-gruppernas åsikter.

Håkan Nordman