Inte alldeles överraskande kommer frågan om svenskan och studentexamen upp på agendan också i år. Grunden till det finns naturligtvis i det faktum att man den här tiden på året ser hur många som skrivit svenska i studentexamen jämfört med året tidigare.
Men inte bara svenskan - man ser ju också vad som händer med de andra frivilliga ämnena. Och det är ingen trevlig läsning. Allt färre finskspråkiga väljer att skriva svenska, men nu syns också samma trend när det gäller t.ex. tyska språket. Det står ju helt klart att man inte längre kan förklara detta med att det är en tillfällighet och att man måste ha mera tid för att kunna göra en riktig bedömning.
Förändringen är så tydlig så det behövs inte mera tid. Alltså måste man göra något. Jag kan nämligen inte tänka mig att någon medvetet vill att finländarna skall bli sämre på språk.
Den värld vi nu lever i blir mer och mer internationell och det kommer att behövas mer och mer kunskaper - också språkliga sådana. Varför skall vi då bygga ett skolsystem som styr utvecklingen i en helt annan riktning.
Det är sant att allting inte bara beror på att svenskan blev frivillig i studentexamen. Antalet timmar som satsas på svenskan i grundskolan och gymnasiet har minskat åtminstone de senaste 20 åren. Det är klart att om man minskar på undervisningen så blir ju kunskaperna sämre. Det är det inte speciellt svårt att räkna ut.
Politiken har lärt mig att det sällan går att gå tillbaka till det som var förr och jag tror också att det är faktum i denna fråga. Det är svårt, om inte omöjligt, att få svenskan tillbaka som ett obligatoriskt språk i studentskrivningarna. Jag tycker att man nu måste se över hela språkutbildningen på alla stadier. Om den här utvecklingen fortsätter kommer Finland att tappa i konkurrenskraft och det vill väl ändå ingen. Men det krävs nog en hel del arbete för att svänga denna trend.
Antagligen behövs flere olika saker, men grunden för språkkunskaperna måste ändå läggas i skolan - därför är skolan så viktig. Alltså måste vi se över antalet undervisningstimmar, men också på innehållet i undervisningen. Vad är det man skall lära ut och vad inte? Undervisningsmaterialet är en viktig del av undervisningen och måste vara lockande för eleverna. Säkert finns det mycket annat man kunde göra. Men arbetet måste starta nu och initiativet ligger nu hos undervisningsminister Sari Sarkomaa.
Ulla-Maj Wideroos