Henriksson: Lättare liv för lama-årens skuldsatta

03.03.2008 kl. 10:57
Den första mars 2008 har stor betydelse för många skuldsatta personer i vårt land. Då går vi in för en allmän preskriptionstid av skulder om 15 år. Tiden räknas från den dag fordringsägaren skaffat en betalningsdom mot gäldenären.

I praktiken betyder det här att ett stort antal av de skulder som togs i början av 1990-talet under det vi i allmänt språkbruk kallat "laman", nu preskriberas. Man uppskattar att ca 40.000 gäldenärers skulder upphör genast då bestämmelserna träder ikraft.

Nu är det viktigt att inte missförstå reglerna. En skuld preskriberas inte bara för att det gått 15 år sedan lånet togs. För att skulden skall upphöra, krävs att den sökts ut av låntagaren, d.v.s. gäldenären med en betalningsdom, och att det gått femton år sedan domen gavs. Det betyder i praktiken att den som gett lånet, i regel banken, haft femton år på sig sedan domen gavs att via utmätning driva in skulden av gäldenären.

I praktiken handlar det därför långt om sådana skulder, där låntagaren helt enkelt saknat utmätningsbara tillgångar eller haft så stora sammanlagda skulder att inkomsterna inte räckt till för att täcka hela fordran. Många sådana fall uppstod under depressionsåren i början av 1990-talet. Då var det inte alls ovanligt att också personer som gått i borgen, plötsligt befann sig i betalarens kläder.

Det totala borgensansvaret kunde också uppgå till förhållandevis höga belopp, som i praktiken visade sig vara omöjliga för enskilda borgensmän att klara av. Det här bekräftas också av det faktum, att av dagens skuldsaneringsgäldenärer, har åtminstone en tredjedel borgensskulder.

I anslutning till den här lagstiftningen godkände riksdagen under veckan en ändring av skuldsaneringslagen och lagen om preskription av skulder. Kort och gott går den ut på att då domstolen fastställer ett betalningsprogram för en skuldsanering, skall man beakta om någon skuld preskriberas under programmets gång.

Ett program är i regel fem år långt. Gäldenären får också rätt att ansöka om upphävande av en skuldsanering. I praktiken betyder det att om man som gäldenär har ett betalningsprogram, som omfattar enbart en större skuld, som enligt preskriptionsreglerna skulle preskriberas under den tid betalningsprogrammet är ikraft, så lönar det sig att ansöka om upphävande.
Däremot lönar det sig sällan om man har många skulder, eftersom ett upphävande av ett skuldsaneringsprogram alltid innebär att man går tillbaka till situationen före saneringen, och skulderna återgår i princip till sina ursprungliga belopp.

I lagutskottet var vi synnerligen eniga om att den här lagstiftningen är ytterst välkommen och nödvändig. Genom den förhindras livslång utsökning och indrivning. Samtidigt är vi medvetna om att det handlar om regler som är svåra för gemene man att förstå. Såpass invecklad lagstiftning handlar det om. Därför är det viktigt att justitieministeriet skulle lyckas informera på ett folkligt sätt om vad dessa ändringar i praktiken betyder i olika fall.

Anna-Maja Henriksson
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37