Henriksson: Lättare liv för lama-årens skuldsatta

03.03.2008 kl. 10:57
Den första mars 2008 har stor betydelse för många skuldsatta personer i vårt land. Då går vi in för en allmän preskriptionstid av skulder om 15 år. Tiden räknas från den dag fordringsägaren skaffat en betalningsdom mot gäldenären.

I praktiken betyder det här att ett stort antal av de skulder som togs i början av 1990-talet under det vi i allmänt språkbruk kallat "laman", nu preskriberas. Man uppskattar att ca 40.000 gäldenärers skulder upphör genast då bestämmelserna träder ikraft.

Nu är det viktigt att inte missförstå reglerna. En skuld preskriberas inte bara för att det gått 15 år sedan lånet togs. För att skulden skall upphöra, krävs att den sökts ut av låntagaren, d.v.s. gäldenären med en betalningsdom, och att det gått femton år sedan domen gavs. Det betyder i praktiken att den som gett lånet, i regel banken, haft femton år på sig sedan domen gavs att via utmätning driva in skulden av gäldenären.

I praktiken handlar det därför långt om sådana skulder, där låntagaren helt enkelt saknat utmätningsbara tillgångar eller haft så stora sammanlagda skulder att inkomsterna inte räckt till för att täcka hela fordran. Många sådana fall uppstod under depressionsåren i början av 1990-talet. Då var det inte alls ovanligt att också personer som gått i borgen, plötsligt befann sig i betalarens kläder.

Det totala borgensansvaret kunde också uppgå till förhållandevis höga belopp, som i praktiken visade sig vara omöjliga för enskilda borgensmän att klara av. Det här bekräftas också av det faktum, att av dagens skuldsaneringsgäldenärer, har åtminstone en tredjedel borgensskulder.

I anslutning till den här lagstiftningen godkände riksdagen under veckan en ändring av skuldsaneringslagen och lagen om preskription av skulder. Kort och gott går den ut på att då domstolen fastställer ett betalningsprogram för en skuldsanering, skall man beakta om någon skuld preskriberas under programmets gång.

Ett program är i regel fem år långt. Gäldenären får också rätt att ansöka om upphävande av en skuldsanering. I praktiken betyder det att om man som gäldenär har ett betalningsprogram, som omfattar enbart en större skuld, som enligt preskriptionsreglerna skulle preskriberas under den tid betalningsprogrammet är ikraft, så lönar det sig att ansöka om upphävande.
Däremot lönar det sig sällan om man har många skulder, eftersom ett upphävande av ett skuldsaneringsprogram alltid innebär att man går tillbaka till situationen före saneringen, och skulderna återgår i princip till sina ursprungliga belopp.

I lagutskottet var vi synnerligen eniga om att den här lagstiftningen är ytterst välkommen och nödvändig. Genom den förhindras livslång utsökning och indrivning. Samtidigt är vi medvetna om att det handlar om regler som är svåra för gemene man att förstå. Såpass invecklad lagstiftning handlar det om. Därför är det viktigt att justitieministeriet skulle lyckas informera på ett folkligt sätt om vad dessa ändringar i praktiken betyder i olika fall.

Anna-Maja Henriksson
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om kommun- och servicestrukturreformen

Kommun- och servicestrukturreformen är en av de viktigaste strukturpolitiska förändringsprocesserna som detta land någonsin upplevt. Samtidigt är den ett av denna regerings viktigaste projekt. Det innebär samtidigt att denna redogörelse är av största vikt och vi måste noggrant avväga hur vi ska fortsätta och förädla denna process. De problem som uppstått i reformen måste samtidigt tas på största allvar!
24.11.2009 kl. 15:05

Valtioneuvoston kunta- ja palvelurakenneuudistusta koskevasta selonteko

Kunta- ja palvelurakenneuudistus on yksi maamme merkittävimmistä rakennepoliittisista muutosprosesseista. Sa-manaikaisesti se on tämän hallituksen tärkeimpiä hankkeita. Tämä merkitsee myös sitä, että tämä selonteko on mitä tärkein, ja meidän on tarkkaan harkittava miten jatkamme ja kehitämme tätä prosessia. Uudistuksessa syntyneisiin ongelmiin on suhtauduttava erittäin vakavasti!
24.11.2009 kl. 15:00

Debatt om Finland och de arktiska områdena

Den arktiska regionen väcker definitivt ett stort politiskt och ekonomiskt intresse på global nivå. Klimatforskarna har redan för länge sedan slagit larm och varnat för att områdena närmast polerna kommer att påverkas klimatuppvärmningen först och att förändringen kommer att vara dramatisk där. Finland och de övriga nordiska länderna har därför ett särskilt ansvar att både inom EU och i internationella sammanhang uppmärksamma den arktiska regionen och människorna som lever där.
18.11.2009 kl. 15:00

Remissdebatt om den klimat- och energipolitiska framtidsredogörelsen

Framtidsredogörelsen om klimat- och energipolitiken är ett viktigt bidrag till den aktuella debatten om den nödvändiga vägen till ett utsläppssnålt Finland. Svenska riksdagsgruppen är glad för att redogörelsen utgår från klimatförändringens effekter ur ett globalt perspektiv och betonar de katastrofala riskerna för mänskligheten och livet på jorden om inget görs föra att förhindra utvecklingen.
21.10.2009 kl. 15:25

Statsrådets meddelande om valfinansieringen

Demokrati förutsätter val. Val förutsätter kandidater och partier. Men val förutsätter också valkampanjer. Valkampanjer är inte gratis, de kostar. Det räcker inte med att nå ut till väljarna bara på torg- och stugmöten och med dörrknackning – inte för att de är helt gratis, de heller.
30.09.2009 kl. 15:35

Interpellationsdebatt om äldreomsorgen

Det är uppfriskande att oppositionen också intresserar sig för politiska substansfrågor som direkt berör medborgarnas vardagliga liv. Äldreomsorgen är utan tvekan en sådan. Äldreomsorgen är ändå mindre lämplig som föremål för en interpellation eftersom den är en gemensam angelägenhet för regeringen och hela riksdagen, och inte minst för kommunerna där oppositionen här i riksdagen bär samma ansvar som regeringspartierna.
29.09.2009 kl. 15:15

Remissdebatt om budgetförslaget för 2010

Minns någon en statsbudget som alla skulle ha varit helt tillfreds med? Knappast. Oppositionen hittar alltid stora brister i budgetförslagen och regeringspartier hittar mindre brister. Knappast har det ens funnits någon finansminister som skulle ha varit helt nöjd med alla detaljer. Det hör till sakens natur, eftersom varje budget är en balansgång och pengarna aldrig räcker till.
15.09.2009 kl. 16:05