TeliaSonera har meddelat att de för cirka 53 000 abonnenter kommer att avsluta de fasta telefonförbindelserna via kopparkabel och ersätta dem med trådlösa lösningar. När kunderna får ett meddelande om att deras fasta förbindelse kommer att brytas väcker det förstås en berättigad oro.

Under en mycket lång tid har det fasta telefonnätet varit den enda infrastrukturen som funnits i landet. De senaste årens tekniska utveckling har dock medfört att antalet fasta telefonförbindelser minskat drastiskt i takt med att man gått över till mobiltelefoner. År 1996 var 94 procent av alla hushåll anslutna till det fasta telefonnätet och år 2006 hade endast 49 procent en fast förbindelse. Antalet anslutna minskar fortfarande i samma takt och antalet samtalsminuter minskar ännu mera med 10-15 procent per år. Utvecklingen är den samma i andra europeiska länder.

Med det här som bakgrund ändrade föregående riksdag kommunikationsmarknadslagen som reglerat bland annat teletrafiken så att lagstiftningen nu är teknologineutral. I klartext betyder det att samhället och myndigheterna inte tar ställning till vilken teknik som används, fast eller luftburen, utan endast ställer krav på servicenivån.

Telefonitjänster är så kallade samhällsomfattande tjänster, med andra ord samhällelig grundservice. Det betyder att kraven på de privata teleföretagen är mycket stränga och lagen slår entydigt fast att servicenivån inte får försämras trots byte av teknik. Helt enkelt, lagen tillåter inte att en teleoperatör lägger ner sitt fasta nät om man inte kan garantera fullgoda lösningar som ersätter koppartråden.

Trots detta är det många både privatpersoner och företagare som är oroliga och tar kontakt efter att de blivit brevledes kontaktade av TeliaSonera. Oron gäller bland annat hörbarhet i mobilnätet, om basstationerna fungerar vid elavbrott och om det går att få fungerande faxtjänster via trådlös teknik.

Vissa experter på datateknologi hävdar också att snabba trådlösa förbindelser är något som kommer att fungera endast till en början när nätet är lågt belastat, men i takt med att informationsmängden ökar blir överföringen långsam. Eftersom den elektroniska överföringen blir allt viktigare både för privatpersoner och för företag är farhågorna värda att tas på fullaste allvar, så att vi kan förebygga problem istället för att någon ska vara tvungen att hävda sin rätt via domstol i efterskott.

I svenska riksdagsgruppen har vi diskuterat frågan och kommer att bevaka den framöver. Samhället ska inte motverka den tekniska utvecklingen, men kan heller inte tillåta att medborgarna ska få en försämrad servicenivå om de nya systemen visar sig vara otillräckliga. På torsdagens frågetimme i riksdagen fick jag möjlighet att fråga kommunikationsminister Suvi Lindén om regeringens beredskap och möjlighet att följa upp att servicenivån hålls. Ministern hävdade att kommunikationsministeriet noggrant kommer att följa upp utvecklingen och hänvisade också till regeringens nationella bredbandsstrategi.

Det finns allt skäl att befrämja de projekt som pågår i många österbottniska kommuner idag, där fastighetsägarna själva med kommunernas hjälp bygger egna optiska fiberkabelnät. Det har visat sig att redan det att kommunerna drar fiberkabel till sina fastigheter ger en så stor totalmängd att priset blir överkomligt även för andra fastighetsägare.

Då har man en så kallad öppen lösning, som bär långt in i framtiden, och där inget teleföretag har monopolsituation på infrastrukturen och det alltså existerar en riktig konkurrens. Telekommunikationen och dataöverföringens tekniska nivå är idag mycket långt avgörande inte minst för landsbygdssamhällenas utveckling. Då är det skäligt att också samhället deltar till någon del!

Mats Nylund