Från och med 1.1.2009 sker 32 kommunsammanslagningar med 99 sammangåendekommuner. Det innebär att antalet kommuner minskar med 67. Från att vi i Finland nu har 415 kommuner har vi 348 kommuner från början av 2009, .
Det är mycket siffror, men det visar att det sker en hel del kommunreformer på frivillig väg.
Det är säkert så att regeringens KSSR-projekt har sin andel. I kommunerna harman allt mer börjat diskutera framtiden på sikt. Alltför länge har debattenrört sig om föregående års bokslut och nästa års budget. Kommunernas verksamhethandlar emellertid om mycket mera. Framtiden handlar varken om bokslut ellerettårsbudgeter. Det handlar om hur vi överhuvudtaget skall klara servicen iframtiden. Och svaret är varken enkelt eller entydigt. Kommunernas och kommuninvånarnas behov varierar. Det som fungerar i Helsingfors behöver nödvändigtvis inte fungera i Oravais och tvärtom.
Hela KSSR-processen handlar om att varje kommun måste göra sin egen utvärdering utgående från den situation man har. Den utvärderingen måste utgå frånkommuninvånarnas behov av service på lång sikt. Jag är övertygad om att kommunernas tjänstemän och förtroendevalda har förmågan att göra dessa bedömningar. Det behövs inte en "katekes" uppifrån och det behövs inte heller en pekpinne från de stora kommuner som tycker att en kommunreform är det enda rätta.
KSSR-processen är nödvändig och det var viktigt att regeringen tryckte på startknappen. Lika viktigt är att vi nu låter kommunerna jobba med de samarbetsmodeller man tagit fram.Vi kommer säkert att se flere kommunreformer de kommande åren. Men de skall växa fram av sig själva och vara väl underbyggda. Ordergivning och hot brukar sällan leda till goda resultat. Däremot blir det nog om man visar ömsesidig respekt och tålamod för ett demokratiskt beslutsfattande.