Nylund: Social balans i dagvårdsavgifterna

22.04.2008 kl. 09:46
Debatten om reformen av klientavgifterna inom social- och hälsovården har gått hög den senaste tiden. I tisdags diskuterades lagförslaget i riksdagens remissdebatt. Regeringspartiernas ledamöter tog fasta på att den nya lagen kommer att sänka avgifterna för låginkomsttagare, ensamförsörjare och flerbarnsfamiljer. Oppositionen lyfte istället fram de avgiftshöjningar som ofrånkomligt sker i vissa grupper. Orsaken till att lagen om klientavgifter förnyas är förstås att kostnaderna för social- och hälsovården totalt har stigit, och att avgifterna inte följt med. Samtidigt har förslaget en klar social prägel.

I kommunernas lagstadgade uppdrag ingår det att ordna social- och hälsovård för invånarna och eftersom denna service finansieras med bl.a. klientavgifter behövs avgifterna emellanåt ses över för att kommunerna skall kunna trygga en fortsatt god servicenivå. De nuvarande avgifterna har inte höjts sedan 2002, då euron infördes, och eftersom klientavgifterna, som uppgår till cirka fem procent av kommunernas totala inkomster, spelar en viktig roll i kommunernas ekonomi är det viktigt att balansera upp eftersläpningen av dem för att täcka de ökade driftskostnaderna inom social- och hälsovården.

Tvärtemot vad oppositionen vill låta påskina så handlar förslaget inte om en allmän höjning av dagvårdsavgifterna. Enligt lagförslaget revideras dagvårdsavgifterna så att dagvårdsavgifterna sänks för 48 % av barnfamiljerna och hålls oförändrade för cirka 12 % av familjerna. För cirka 40 % av familjerna med den största betalningsförmågan höjs dagvårdsavgifterna. Det står alldeles klart att denna reform i högsta grad är en social reform, som innehåller en viss inkomstöverföring från rika till fattiga. Dessutom kommer familjebegreppet att moderniseras så att det räknas ut enligt hur många personer det finns i familjen, d.v.s. föräldrar, vårdnadshavare och minderåriga barn som bor i samma hushåll. Också inkomstgränsen för dagvårdsavgifterna skall anpassas till utvecklingen av inkomstnivån för att avgifterna i fortsättningen skall ligga på samma nivå som familjens inkomster. Det kommer att underlätta situationen för många låg- och medelinkomsttagare, som hittills har varit tvungna att betala en allt högre avgift när inkomsten har ökat via indexjusteringar men inkomstgränserna har stampat på stället. Det kan ju inte anses vara rättvist!

Omsorgsminister Risikko gav ett par bra exempel i riksdagsdebatten om hur reformen kan utfalla. Om en ensamförsörjarfamilj med en vuxen och två barn har det ena barnet i dagvård och förälderns månadsinkomst är 2 400 euro har dagvårdsavgiften hittills varit 160,20 euro. Nu föreslår regeringen att samma familjs dagvårdsavgift skall sänkas till 98,20 euro per månad. Ministerns andra exempel var att en familj med två vuxna, som båda har en månadsinkomst på 2 000 euro, och tre barn i barndagvård har hittills betalat en dagvårdsavgift på 420 euro per månad. Nu förslås även deras avgift att minska till 397 euro i månaden. För de familjer som har större inkomster än genomsnittet stiger avgifterna något.

Som i alla reformer vinner en del och förlorar en del. Min bestämda uppfattning är ändå den att reformen är bra. Det kan inte vara fel att ensamförsörjare, familjer med lägre inkomster och familjer med många barn gynnas. Tvärtom upplever jag det som rättvist.
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37