I Finlands grundlag, första kapitlet, andra paragrafen stadgas det att statsmakten i Finland tillkommer folket, som företräds av riksdagen. I den tjugofemte paragrafen stadgas att riksdagsledamöterna ska väljas genom direkta, proportionella och hemliga val, och att landet indelas i minst tolv och högst aderton valkretsar. Noggrannare bestämmelser om riksdagsval stipuleras i vallagen.

I senaste riksdagsval blev de grönas ordförande Tarja Cronberg inte invald trots att hon fick drygt 7 800 röster. Samtidigt blev Pirkko Ruohonen-Lerner invald från Nyland med dryga tusen röster. Det här ledde till livlig diskussion om orättvisor i vårt valsystem och fick som följd att det i vårt regeringsprogram skrevs in att vallagstiftningen ska revideras. Regeringen tillsatte en arbetsgrupp som leds av förvaltningsrådet Lauri Tarasti och där partierna representeras av partisekreterarna. Senaste tisdag kom arbetsgruppen med sitt betänkande. Om det förverkligas innebär det ofrånkomligt en radikal förändring i vårt valsystem.

En enkel lösning på problemet med de så kallade dolda röstspärrarna i små valkretsar, och fenomenet med att kandidater med mycket låga röstetal kan bli invalda i stora valkretsar, skulle vara en sammanslagning av de små valkretsarna i öster och valkretsarna i norra Finland samt en delning av den nyländska valkretsen. Det var också den modell som sfp förespråkade, men som vi till sist var ensamma om. Istället körde centerpartiet, kraftigt understödda av samlingspartiet, fram en modell som innebär att när valen förrättats i valkretsar så delas de första 150 platserna ut enligt samma princip som idag, jämförelsetal enligt partilista, medan de 50 sista platserna blir så kallade utjämningsmandat som fördelas i förhållande till respektive partis valresultat nationellt. Samtidigt införs en nationell röstspärr på 3,5 procent. En tredje förändring är ett förbud mot valförbund med motiveringen att väljarna då har svårt att veta vilken kandidat deras röst egentligen tillfaller.

Det goda med detta system är att alla partier får mandat i riksdagen i proportion till det totala antalet avgivna röster i landet. Men systemet har också betydande nackdelar. En av dem är att väljarna, på grund av utjämningsmandaten, inte kommer att veta vilken kandidat deras röst egentligen tillfaller. Det kan mycket väl exempelvis gå så, att om utjämningsmandatet tillämpas så blir en sfp:are med 5000 röster på fjärde plats i Vasa valkrets utanför, medan en sfp:are i Uleåborg istället inväljs med några hundra röster. Kommer detta att stimulera till ökat valdeltagande? Innebär det att det blir lättare för väljarna att veta hur deras röst används?

En annan nackdel: om vi är överens om att det är ett problem som borde lösas att 7 800 röster så att säga går till spillo, är då den rätta medicinen att lösa detta problem att bygga upp ett system som gör att i fall ett parti stannar strax under 3,5 procent på riksplanet så går 100 000 röster till spillo? Befrämjar detta demokratin? Är det helt säkert att all visdom finns i de partier som finns i nuvarande riksdag? Om inte, varför bygga upp ett system som innebär att det i praktiken kommer att vara oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, för ett nytt parti att etablera sig i Finlands riksdag. Om den vallag som nu bereds skulle ha funnits tidigare skulle varken de gröna eller sannfinländarna finnas i dagens riksdag.

Från riksdagens horisont är det ofta svårt att förutse vilka frågor som väcker allmän debatt. Relativt små förändringar i den orättvisa och föråldrade arvs- och gåvoskatten fick professorer, samhälldebattörer och ledarskribenter att skriva spaltmeter på spaltmeter och påverka utformningen av lagen. Revideringen av vallagstiftningen, som enligt min uppfattning är en fråga av en helt annan kaliber, en fråga som berör själva verktyget för att förverkliga demokratin, har fram till nu mötts med nästan total tystnad. Det finns säkert anledning för oss som politiker att titta oss själva i spegeln, men förändringen som föreslås är så stor så jag tycker att rapporteringen borde ha täckt mer än att sfp motsätter sig en rösttröskel. Nu när betänkandet är så gott som klart har debatten äntligen kommit igång. Bättre sent än aldrig. Det handlar ju trots allt i grunden om vår demokrati! Det handlar om vår demokrati!

I Finlands grundlag, första kapitlet, andra paragrafen stadgas det att statsmakten i Finland tillkommer folket, som företräds av riksdagen. I den tjugofemte paragrafen stadgas att riksdagsledamöterna ska väljas genom direkta, proportionella och hemliga val, och att landet indelas i minst tolv och högst aderton valkretsar. Noggrannare bestämmelser om riksdagsval stipuleras i vallagen.

I senaste riksdagsval blev de grönas ordförande Tarja Cronberg inte invald trots att hon fick drygt 7 800 röster. Samtidigt blev Pirkko Ruohonen-Lerner invald från Nyland med dryga tusen röster. Det här ledde till livlig diskussion om orättvisor i vårt valsystem och fick som följd att det i vårt regeringsprogram skrevs in att vallagstiftningen ska revideras. Regeringen tillsatte en arbetsgrupp som leds av förvaltningsrådet Lauri Tarasti och där partierna representeras av partisekreterarna. Senaste tisdag kom arbetsgruppen med sitt betänkande. Om det förverkligas innebär det ofrånkomligt en radikal förändring i vårt valsystem.

En enkel lösning på problemet med de så kallade dolda röstspärrarna i små valkretsar, och fenomenet med att kandidater med mycket låga röstetal kan bli invalda i stora valkretsar, skulle vara en sammanslagning av de små valkretsarna i öster och valkretsarna i norra Finland samt en delning av den nyländska valkretsen. Det var också den modell som sfp förespråkade, men som vi till sist var ensamma om. Istället körde centerpartiet, kraftigt understödda av samlingspartiet, fram en modell som innebär att när valen förrättats i valkretsar så delas de första 150 platserna ut enligt samma princip som idag, jämförelsetal enligt partilista, medan de 50 sista platserna blir så kallade utjämningsmandat som fördelas i förhållande till respektive partis valresultat nationellt. Samtidigt införs en nationell röstspärr på 3,5 procent. En tredje förändring är ett förbud mot valförbund med motiveringen att väljarna då har svårt att veta vilken kandidat deras röst egentligen tillfaller.

Det goda med detta system är att alla partier får mandat i riksdagen i proportion till det totala antalet avgivna röster i landet. Men systemet har också betydande nackdelar. En av dem är att väljarna, på grund av utjämningsmandaten, inte kommer att veta vilken kandidat deras röst egentligen tillfaller. Det kan mycket väl exempelvis gå så, att om utjämningsmandatet tillämpas så blir en sfp:are med 5000 röster på fjärde plats i Vasa valkrets utanför, medan en sfp:are i Uleåborg istället inväljs med några hundra röster. Kommer detta att stimulera till ökat valdeltagande? Innebär det att det blir lättare för väljarna att veta hur deras röst används?

En annan nackdel: om vi är överens om att det är ett problem som borde lösas att 7 800 röster så att säga går till spillo, är då den rätta medicinen att lösa detta problem att bygga upp ett system som gör att i fall ett parti stannar strax under 3,5 procent på riksplanet så går 100 000 röster till spillo? Befrämjar detta demokratin? Är det helt säkert att all visdom finns i de partier som finns i nuvarande riksdag? Om inte, varför bygga upp ett system som innebär att det i praktiken kommer att vara oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, för ett nytt parti att etablera sig i Finlands riksdag. Om den vallag som nu bereds skulle ha funnits tidigare skulle varken de gröna eller sannfinländarna finnas i dagens riksdag.

Från riksdagens horisont är det ofta svårt att förutse vilka frågor som väcker allmän debatt. Relativt små förändringar i den orättvisa och föråldrade arvs- och gåvoskatten fick professorer, samhälldebattörer och ledarskribenter att skriva spaltmeter på spaltmeter och påverka utformningen av lagen. Revideringen av vallagstiftningen, som enligt min uppfattning är en fråga av en helt annan kaliber, en fråga som berör själva verktyget för att förverkliga demokratin, har fram till nu mötts med nästan total tystnad. Det finns säkert anledning för oss som politiker att titta oss själva i spegeln, men förändringen som föreslås är så stor så jag tycker att rapporteringen borde ha täckt mer än att sfp motsätter sig en rösttröskel. Nu när betänkandet är så gott som klart har debatten äntligen kommit igång. Bättre sent än aldrig. Det handlar ju trots allt i grunden om vår demokrati!