Debatten om den nya tingsrättsindelningen i den finskspråkiga provinstidningen Pohjalainentar allt mera absurda drag. Minister Tuija Brax förslag i tingsrättsreformen bygger på landskapsförbunden som bas för de nya distrikten. Vasa stad, regioncentrum i Österbotten, har en stadsstyrelseordförande som låter förstå att när det gäller tingsrättsindelningen borde vi i Österbotten, till skillnad från andra områden i landet, stympa vårt landskapsförbunds område för att det inte ska finnas kvar en tingsrätt med svensk majoritet. Sdp:s riksdagsledamot Miapetra Kumpula-Natri, ordförande i landskapsförbundets fullmäktige, för ett liknande resonemang. Och vänsterförbundets stadsstyrelsemedlem Harri Moisio slår i onsdagens Pohjalainen fast att för de finskspråkiga är tingsrättsindelningen inte någon partipolitisk fråga, men att det skulle vara ett fruktansvärt bakslag om tingsrättens majoritetsspråk blir svenska! Till råga på allt så applåderas dessa åsikter också av en del svenskspråkiga, bland annat av svenska centern.

Den finländska demokratin bygger på en tredelad statsmakt; den lagstiftande makten, den verkställande makten och ett oberoende rättsväsende. I den ekvationen ingår att den politiska makten inte blandar sig i domstolarnas beslutsfattande. I de länder där man gör det är ofta individernas rättsskydd minimalt. Fast det inte på samma sätt är någon regel har ofta yrkesdomarna valt att respektera samma tredelning, och utfört sitt värv utgående från att tolka och döma från gällande lagstiftning. Det som domarna generellt har debatterat fram till nu har snarast rört behovet av att förändra och uppdatera gällande lagar. Den verkställande politiska makten, läs regeringen, har gett de fysiska ramarna för deras verksamhet eller vårt domstolsväsende.

Nu har då plötsligt domarkåren också blivit politiker. Vasa tingsrätts lagman har upprepade gånger i offentligheten ifrågasatt justitieministeriets reformförslag när det gäller nya Österbottens tingsrätt. I onsdagens Pohjalainen träder också en domare från Jakobstad fram. Trots att han själv idag verkar i en tingsrätt med svenska som majoritetsspråk, låter han förstå att en sådan i framtiden är oförnuftig och blott och bart ett påhitt av sfp. Att domarna med sina uttalanden dömer ut sakkunskapen hos den expertarbetsgrupp som utarbetat förslaget bekymrar dem uppenbarligen inte alls. De förbigår också utan ett ord det faktum som ingen hittills ifrågasatt, nämligen att servicen på finska i ämbetsverk med svenska som förvaltningsspråk så gott som alltid fungerar klanderfritt, medan det omvända är långt ifrån självklart.

Några saker i denna debatt ter sig ytterst uppenbara för mig. De ledande finskspråkiga politikerna i Vasa är synbarligen beredda att offra stadens ställning som regioncentrum för landskapet i rädsla för att svenskan ska få för stort inflytande. Konsekvenserna av att landskapet igen splittras på samma sätt som i fallet med polisdistrikten kommer inte att låta vänta på sig. Vackra tal och utfästelser om rikedomen i tvåspråkigheten och värdet av svenska språket i de stora rikspartierna saknar uppenbart täckning på det lokala planet i Österbotten. Och Vasa stads vilja att bli centrum för en storkommun tappar i trovärdighet efter dessa utspel från ledande politiker.

Många, inte minst Vasabladets ledarskribent, har konstaterat att det blåser snåla vindar för svenska språket för tillfället. Jag har fram till nu brukat hävda att det sällan är en medveten strategi från de stora partierna att köra ner svenskan, utan att det snarare är en följd av okunskap och enskilda beslut vid ministerier och ämbetsverk som förorsaka kräftgången. När det gäller tingsrättsindelningen och agerandet på lokalplanet har jag ändå tvingats att ompröva min inställning. Det kan knappast vara något annat än finsk språkpolitik som ligger bakom denna kampanj. När tidningen Pohjalainen driver en sådan kampanj är det inget nytt, men att så många namnstarka politiker hoppar på det tåget är förvånande och tragiskt. Vi går mot en svår politisk höst!

Mats Nylund