Henriksson: Listval lösning på valfinansieringen?

03.06.2008 kl. 12:29
Diskussionen om valfinansieringen fortsätter. Under veckan kom partiledarna överens om att gå in för att begränsa storleken på de bidrag som en kandidat får ta emot av enskilda donatorer. Något totalt övre tak för vad en kampanj får kosta blev det ändå inte fråga om.

Det högsta beloppet som en kommunalvalskandidat får ta emot av någon annan än sitt eget parti kommer att vara 3000 € och för kandidater i riksdagsval 6000. Då det gäller donationer på 1000 € och större, måste donatorn uppges. Ännu återstår många öppna frågor, som t.ex. frågan om hur kontrollen ska ske och vad påföljden skall vara om någon bryter mot reglerna. I kommunalval är det åtminstone på mindre orter, synnerligen sällsynt med kampanjer som totalt sett ens skulle komma upp till takbeloppet. Många kommunalvalskandidater blir invalda helt utan några som helst kampanjkostnader. I riksdagsval är läget ett helt annat. Att bli invald helt utan kampanjkostnader, är i praktiken omöjligt, hur bra och duktig kandidat du än må vara. Nåväl, för någon kändis kunde det eventuellt lyckas.

Om den lösning partiledarna kom överens om är bra eller inte återstår att se. Personligen är jag inte helt övertygad om att ett system med takbelopp, är det som bäst tryggar insynen i valfinansieringen. För det är ju öppenhet och insyn man borde eftersträva. En fullständig öppenhet nås enbart om man avstår från alla tak, och istället går in för en klar redovisning av såväl alla valbidrag som kostnader för kampanjen. Väljarna kan nog sedan själva dra slutsatser, huruvida de anser att kandidaten har sådana kopplingar till något håll, att det kan komma att påverka kandidatens framtida agerande i enskilda politiska frågor.

Också partiernas finansiering borde öppnas. Svenska folkpartiet har här gått i bräschen, och önskvärt vore att alla övriga partier också redovisade var de fått sina inkomster från.

Som en lösning på problematiken med valfinansieringen, har bland annat tidigare talmannen Paavo Lipponen föreslagit att man skulle gå in för såkallade långa listor i riksdagsvalet. Den tanken tar jag avstånd från. Det är klart att om partierna internt gör upp rangordningen på sina kandidater och bestämmer vilka som skall få en chans att bli valda, så behöver inte den enskilda kandidaten göra någon personlig kampanj alls. Då är det partierna som gör kampanj. Någon redovisning av kandidatens valfinansiering behövs då inte heller. Samtidigt som man blir av med problematiken kring valfinansieringen, så överlåts makten till partierna. Jag tror inte att det passar Finlands folk. Vi är vana med personval, och vill själva avgöra vem vi ger vår röst. Många finländare röstar fortfarande mera på person än på parti. Den rätten skall vi låta vara kvar, samtidigt som vi skall undvika lösningar som ytterligare kan minska intresset att delta i val. För jag är övertygad om att det är just vad som skulle hända i vårt land. Samtidigt skulle det bli svårare för nya förmågor att komma fram. Knappast skulle vi t.ex. se en sådan förnyelse av riksdagen som i senaste val, då ca 70 nya ledamöter blev invalda och flertalet etablerade politiker föll ut.

Slutligen. Det vi behöver är en attitydförändring. Det är inget fel i att ge bidrag till en valkampanj, det är heller inget fel i att ta emot bidrag. Också dagens vallagstiftning hade kunnat fungera bra. Det enda som hade krävts, var att samtliga ledamöter hade följt den.

Anna-Maja Henriksson
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37