Nylund: Spannmålslagren krymper oroväckande

16.06.2008 kl. 16:21
De tre största framtida politiska utmaningarna som omfattar hela världen kommer att gälla tillgången på rent vatten, tillgången på mat för jordens ständigt växande befolkning och produktionen och konsumtionen av energi. Och alla tre hänger ihop med dagens två modeord i politiken, klimatförändring och hållbar utveckling, och åtminstone två av dem, matbristen och energin, påverkar redan idag vårt liv också i Österbotten och Finland. De flesta politiker är medvetna om situationen, men ändå drivs reformförslag som den så kallade hälsogranskningen av EU:s jordbrukspolitik och WTO-förhandlingarna framåt på ett sätt som tyder på att alla inte är det.

Det kan inte upprepas tillräckligt ofta: den enda egentliga tillväxten på vår jord är den som sker i våra gröna växter med solens strålning som motor, nämligen fotosyntesen. All annan mänsklig produktion och konsumtion är rundgång eller förbrukning av ändliga resurser. Det innebär att ansvarsfull hantering av produktionsresurserna, jord och skogsbruksmark, är av avgörande betydelse för världens framtid.

Under hela 2000-talet har vi under ett enda år, 2004, producerat mera spannmål i värden än vi konsumerat. Alla övriga år har spannmålslagren krympt och är nu de lägsta på över 30 år. Åkerarealen i världen minskar på grund av erosion och mänskligt byggande och missväxten har ökat på grund av torka. Lagren räcker bara för att föda jordens befolkning mellan en och två månader! Samtidigt växer befolkningen med 60-70 miljoner människor per år, och den goda ekonomiska utvecklingen i de jättelika ekonomierna i bland annat Kina och Indien har lett och leder till en stor ökning av konsumtionen av spannmål och ris. Den växande förbrukningen av den ändliga resursen olja har gjort att råoljepriset fördubblats på ett år och femdubblats sedan år 2001. Nödvändiga och ambitiösa mål för förnyelsebar energi från åkern både i EU och USA har bidragit till den i och för sig helt nödvändiga prisökningen på spannmål men skapar idag bekymmer i underutvecklade länder.

Så gott som alla politiker är medvetna om det här men ändå driver EU-kommissionen sin så kallade hälsogranskning i en riktning som definitivt inte underlättar produktionen i bland annat i Finland. Trots att flera av EU:s toppmöten klart slagit fast att lantbruksproduktion ska kunna bedrivas i alla delar av unionen, så har kommissionens förslag så uttalat marknadsliberala drag att det utan förändringar kommer att vara mycket svårt att tillämpa i Finland. Vår mjölkproduktion, vår nötköttsproduktion och produktionen av stärkelsepotatis är de tre grenar som kommer att ha svårt om inte kommissionen och de övriga medlemsländerna lyssnar till Finlands argumentation och ger också mindre konkurrenskraftiga jordbruksländer redskap att upprätthålla en lönsamhet i produktionen. Finlands regering är medveten om situationen och har på ett tydligt och starkt sätt fört fram vår åsikt, och riksdagen jord- och skogsbruksutskott gav i torsdags ett starkt kritiskt utlåtande om hälsogranskningen som stärker regeringens linje och är ämnat ge ytterligare tyngd åt Finlands krav.

Det kan inte var på det sättet att en föråldrad dogm om frikopplade stöd och marknadsliberalism ska väga tyngre än ansvaret för att vi också framöver ska kunna producera mat. Alla borde börja se vad den verkligt stora utmaningen i världen består av, nämligen att försörja jordens befolkning. Ett exempel: för drygt ett år sedan såldes den finländska, delvis statligt ägda gödselindustrin Kemira Grow-How till norska Yara. Nu har vi facit; Yara som i praktiken har en monopolställning har haft stora problem med gödselleveranser ut till gårdarna, priserna på gödsel har snudd på fördubblats, sortimentet har krympt och marknadsvärdet på Kemira Grow-How skulle idag vara flerdubbelt högre än vad det var för ett drygt år sedan. Somliga säger att vi lever i ett informationssamhälle, andra att vi lever i ett servicesamhälle men en krass verklighet torde vara att vi alltjämt lever i jordbrukssamhället. Människan lever någon minut utan syre, någon dag utan rent vatten och någon vecka utan mat. Utan att förringa andra värden är det en visdom som alla bör komma ihåg. Det är vårt ansvar att se till att vi även framöver kan producera mat på finländska åkrar, i finländska växthus och i finländska ladugårdar. Den maten behövs idag och den kommer att behövas allt mera i framtiden!

Mats Nylund, riksdagsledamot, Pedersöre
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden