Den parlamentariska arktiska konferensen i Fairbanks, Alaska, var mycket intressant. Programmet var högklassigt, lämpligt kritiskt. Frågeställningarna som togs upp var klimatförändringen, energiförsörjningen, maritima transporter och sjösäkerhet och sociala frågor kring ursprungsbefolkningens situation.
Intressant var att få höra att levnadsstandarden i Alaska är betydligt lägre än i andra delstater i USA: Indikatorer så som barndödlighet, tuberkulos, energiförsörjning och tillgång till rent vatten i hemmen var helt i en klass för sig jämfört med resten av nationen. Nivån motsvarade nästan en del utvecklingsländer. USA har inte haft intresse av att se till att Alaska utvecklas i samma takt som övriga USA. Det är uppenbart att man inte har brytt som om ursprungsbefolkningens situation eller behov. Det som förstärker bilden av att intresse inte funnits är att många amerikaner inte klarar av att placera in Alaska på en karta eller att bedöma storleken på Alaska. Uppfattningen man får är att USA inte hittills varit intresserade av sin arktiska förankring.
Först på sista tiden har människorna och politikerna börjat vakna upp och inse vad kontakten till det arktiska kan innebära. Nyligen publicerades en rapport som visar att 22 % av världens outnyttjade oljeresurser finns i den arktiska regionen. Historien upprepar sig alltid. Naturresurser innebär pengar och politiskt intresse. Men igen ser det ut som om förlorarna skulle bli de samma som så många gånger tidigare, nämligen ursprungsbefolkningen i de olika delarna
av den arktiska regionen. Utvinningen av naturresurser innebär en risk för det kulturella arvet och livsstilen i de regioner som exploateras.
Paradoxen i politiken som berör det arktiska är att man å ena sidan är orolig för att följderna av klimatförändringen är flera gånger kraftigare i den arktiska regionen än på lägre breddgrader och å andra sidan redan nu grälar om vem som skall ha tillgång till de arktiska naturresurserna. Å ena sidan talar man om att bevara ursprungsbefolkningens kultur och livsstil men å andra sidan ser många nya möjligheter med en av följderna av klimatförändringen, nämligen att Behrings sund sannolikt om ett antal år öppnas för sjöfarten och tillgängligheten till naturresurserna blir lättare. I flera festtal talar beslutsfattare om att minska på länders oljeberoende, men samtidigt anses det vara en idealistisk syn och en omöjlighet att tänka sig att lämna naturresurserna outnyttjade på grund av de stora miljöriskerna.
Två amiraler, den ena för USA:s kustbevakning och den andra för Grönlands kustbevakning varnade för katastrofala följder av den ökande passagerartrafiken i de arktiska områden. Räddningsberedskapen vid en storolycka är allt annat än rätt dimensionerade i hela den arktiska regionen. Därför har amiral Kursk från Grönlands kustbevakning skickat ett brev till alla rederier i världen som sysslar med kryssningar i den arktiska regionen och uppmanat rederierna att se
till att en kryssningsfartyg koordinerar sina turer så att minst två rör sig inom samma område samtidigt. På det sättet kan fartygen bistå varandra om en storolycka skulle ske. De arktiska länderna har totalt underuppskatta behovet av räddningsberedskap i hela den arktiska regionen. Ett exempel är följderna av oljeolyckan utanför Alaska då tankern Exxon Valdus förliste och 40 000 ton olja rann ut längsmed kusten för nästan 20 år sedan. Fortfarande grälar man om
ansvaret och ersättningar. Vi i Östersjön har mycket att lära oss av katastrofen i Alaska. Förra året transporterades 170 miljoner ton olja över Östersjön och mängden ökar.
De arktiska parlamentarikerna uppmanades att arbeta för att IMO (internationella maritimorganisationen) utarbetar nya bindande krav för fartygstrafiken i de istäckta förhållandena. Det här skulle vara viktigt också för trafiken i Östersjön, kunde jag påpeka på konferensen.
Slutligen ännu lite om klimatförändringen. I Alaska talar man inte om klimatförändringen som något hypotetiskt utan som ett faktum. Alla människor har redan nu märkt att en förändring har skett och sker. Effekterna märks snabbast närmast polerna. Isarna smälter, glaciärerna smälter, permafrosten håller på en del håll att smälta, Byar måste evakueras som en följd av det.
Stränder eroderar och sköljs ut i havet, de traditionella näringarna, fiske och jakt, har blivit farligare och svårare att idka. Det har lett till osäkerhet och psykiska sjukdomar på många håll. Nya insekter erövrar nya områden, sprider nya sjukdomar bl.a. till skogar.
Också på våra breddgrader ser vi en förändring av klimatet. Förra vintern frös inte marken ordentligt. Det innebar att t.ex. sorkarna kunde röra sig obehindrat under marken och gnaga av barken av många av träden i vår äppelträdgård. Milda vintrar är ingenting vi skall önska oss. Naturen i norden behöver köld.
Kontentan av detta är att världen måste intressera sig för det som nu sker i den arktiska regionen och inse att uppvärmningen där påverkar klimatet på hela jordklotet. Och ännu en paradox; de som är minst skyldiga till klimatförändringen är de som påverkas och får lids allra mest av den.
Följ med Stinas politik på: http://gestrin.blogspot.com/
Gruppanföranden |
Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009
Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00
Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009
År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00
Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009
Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00
Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen
Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17
Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi
Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15
Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården
Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45
Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse
Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15
postadress
Svenska riksdagsgruppen
00102 Riksdagen
telefon
09-4321
