Ärade herr talman! Lagstiftningsbehörigheten i Finland är delad i fråga om lotterilagstiftningen. I riket beviljas tillstånd för anordnande av spel i enlighet med den lag som nu föreslås bli ändrad. Landskapet Åland har egen lagstiftning och egen tillståndsgivning. Inkomsterna går i båda fallen till samhällsnyttiga ändamål. Både Åland och riket har som mål att förhindra oegentligheter och brott samt minska de sociala problem som spelandet orsakar.
Både riket och Åland har hittills ansett att monopolsystemet är det bästa sättet för att nå dessa mål. Det gränslösa samhälle som verksamheten verkar inom sedan internet togs i bruk har gjort att flera länder gått över till att i stället införa licenssystem som genererar lika stora inkomster genom skatteintäkter.
För min del anser jag att Finland borde överväga en sådan modell, eftersom den är en naturlig följd av utvecklingen och erfarenheten visar att de nationella bolagen klarar sig bra i en sådan konkurrens. Vi använder alla Nokia-telefoner fast det finns billigare alternativ från andra länder, eftersom vi vet att det är ett pålitligt märke.
För att effektivera förebyggandet av sociala problem och hälsoproblem orsakade av penningspel föreslås i propositionen något så drastiskt som att i den finska rättsordningen ändra hela marknadsföringsbegreppet så, att det får en helt annan betydelse än för närvarande och troligen helt annan än i andra lagar. De exakta konsekvenserna är inte utredda och svåra att förutse. Vidare ska inrikesministeriet få möjlighet att genast ingripa och förbjuda marknadsföring samt utdöma vite.
Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl för att på det här sättet kringgå en normal domstolsbehandling som ger den rättssäkerhet medborgarna i en rättsstat har rätt att kräva. Det kommer att bli omöjligt att på förhand avgöra vad som är tillåten och vad som inte är tillåten marknadsföring av olika produkter och tjänster.
I propositionen förs ett resonemang kring frågan om grundlagsenligheten. Det finns enligt min mening all orsak att ifrågasätta om inte lagen borde antas i grundlagsenlig ordning, om den alls ska antas, då det nya marknadsföringsbegreppet som ska gälla både marknadsföring av tillåtna och otillåtna penningspel klart rör yttrandefriheten. Det är viktigt att saken på bland annat denna punkt får en omsorgsfull behandling i grundlagsutskottet.
Trots att propositionen kommer att ha helt andra verkningar för bolag med tillstånd enligt åländsk lag och således i enlighet med Finlands rättssystem med en delad lagstiftningsbehörighet än för utländska bolag har propositionen inte varit på remiss till Åland, vilket är helt i strid med 28 § 2 mom. i självstyrelselagen.
Det finns ingen anledning att skynda på lagförslaget. I stället vore det viktigt att överväga möjligheten till andra lösningar som skulle ge samma resultat i fråga om de sociala problemen, lika stora om inte större inkomster för staten och tilltron till Finlands rättssystem skulle kvarstå. Låt oss därför avvakta och se vad övriga EU-länder gör så att vi håller jämna steg med utvecklingen.
