Senaste tisdag tystnade Finland för andra gången på en mycket kort tid efter en skolskjutning, denna gång ännu närmare oss och på en relativt liten ort. Hela landet sörjer och tankarna går i första hand till offrens och gärningsmannens anhöriga. Alla frågar sig vilka mekanismer i samhället som leder till att en ung man inte finner någon annan utväg ur sin smärta än att beröva oskyldiga livet och slutligen ta sitt eget liv. Det finns inga enkla svar och garanterat inga enkla lösningar, men att någonting är fel när samhället inte lyckas identifiera ungdomars problem innan konsekvenserna är oåterkalleliga måste leda till förändringar.

Jag sitter, lika lite som någon annan, inne med några lösningsmodeller. Det jag ser är två utvägar, som båda är nödvändiga: En långsiktig som innebär att förebygga och identifiera problemen långt tidigare än nu och en akut där man på alla sätt måste försöka förhindra en upprepning. Båda är nödvändiga och kräver stora ingripanden i vår samhällsstruktur.

Jämfört med skottdramat framstår alla andra politiska frågeställningar lätt som små. Det oaktat tänker jag beröra en fråga som mer eller mindre direkt berör ungas välmående: Skolmaten. Maten är en del av en helhet som är skolelevers välmående och det är en fråga som är lämplig att diskutera nu inför kommunalvalet.

Skolbespisningen är en viktig del av undervisningen, fostran och omsorgen i skolan. Den är central för folkhälsan och rätt serverad är den en njutning som ökar trivseln i skolan. Under det senaste året har råvarukostnaden per serverad skolmåltid stigit med ungefär 0,10 euro. Finns det inte ett skalafel någonstans i våra prioriteringar då skattemyndigheterna godkänt en skattefri måltidsförmån på upp till 8,70 euro/dag åt fullvuxna män och kvinnor? Kostnaderna för ett växande barns måltid ligger på en tiondedels av en vuxen persons. Skolköksföreståndarnas uppgift har blivit att med ytterst knappa medel tillaga och servera en näringsrik, smaklig och mångsidig måltid, som dessutom skall varieras från dag till dag och från vecka till vecka.

På statligt och EU-håll händer det nu mera än någonsin när det gäller näring och hälsa. I juni 2008 godkändes det första strategipappret någonsin på regeringsnivå som handlar om näring och motion och bland annat tar fasta på att försöka öka konsumtionen av grönsaker och frukt i våra skolor och sporra kommunerna att ge tillräckligt med resurser till bespisningssektorn. Tidigare i år gav Statens näringsdelegation också ut nya rekommendationer för skolbespisningen.

Från EU-kommissionen kommer nu i höst ett förslag om att starta upp ett program för att höja skolelevers konsumtion av frukt och grönsaker. Programmet passar som hand i handske med målsättningarna i regeringens strategidokument. Det kräver dock medfinansiering av medlemsstaterna för att kunna realiseras och för ändamålet lämnade jag i torsdags in en budgetmotion som undertecknats av medlemmarna i Svenska riksdagsgruppen där vi yrkar på att riksdagen anslår medel för att vi ska kunna ta programmet i bruk. Också det ett litet men välkommet steg mot förhöjd folkhälsa.

Slutligen: Kan vi på ett förnuftigt sätt också använda lokalproducerade livsmedel i våra storkök så innebär det förstås ett tilläggsvärde. Det innebär färskhet och mindre spill, det innebär rena och tillsatsfria produkter. Det kan innebära bättre smakupplevelser och bättre kunskap om produkten när man känner producenten. Ökad användning av lokalproducerat ökar kommunens och regionens skatteintäkter och leder till kortare transportsträcker som är viktigt när bränslepriserna stiger och Finland har förbundit sig till att minska utsläppen av växthusgaser. Livet går vidare även efter tragedier som den i tisdags. Stora satsningar kommer att sättas på att analysera varför det hände och hur vi kan förhindra att det upprepas. Också små, små saker som att äta tillsammans bidrar till en bättre vardag. Maten är så mycket mera än bara euro och cent, och maten har en klart större betydelse än att hålla oss vid liv. Mat är kultur, njutning och ett avbrott i skoldagen som bidrar till att eleverna ska orka och må bra.