Österbottens säkerhetsdagar anordnades för fjärde gången 19-20 september. Vid tillfället konstaterades att opinionsundersökningar visar att finländarna anser säkerhetsfrågorna vara viktiga. Till känslan av otrygghet bidrar terrordåd, stora olyckor och katastrofer, konflikter och krig ut i världen men också händelser i närsamhället.

I mitt tal vid tillfället konstaterade jag att vi lever i stabila förhållanden i jämförelse med vad som gäller på annat håll, men även i vårt land kan nästan vad som helst hända. Jag hänvisade till hemska våldsdåd som unga utfört den senaste tiden. Bland annat tragedin i skolan i Jokela fanns i tankarna. - Detta skall ses som bevis på illamående bland unga och som resultat av att de växer upp utan tillräcklig omsorg. Hemmens roll är den viktigaste med tanke på barnens fostran, men även skolan, där barnen tillbringar så många år, och kamratskapskretsen har en stor uppgift, framhöll jag.

Mot den bakgrunden berömde jag arrangörerna för att de hade valt ungdomen, elever och studerande som en viktig målgrupp för dagarna. Säkerheten och tryggheten i vardagen i framtiden är mycket beroende av deras attityder och insatser.

Tre dagar senare hände det ofattbara igen! Nu i Kauhajoki. En förvirrad ung man beslöt att verkställa sina planer och döda oskyldiga skolkamrater i sin avsky mot samhället. Man brukar tala om ödets ironi. Så kändes det efter samtalen, förslagen till åtgärder och mål för barns och ungdomars hälsa på säkerhetsdagarna.

Vi kommer aldrig att få veta vad som var orsaken till blodsdådet. Orsakerna är säkert flera. Men vuxenvärlden måste fråga sig vad som kunde ha gjorts annorlunda. Och framför allt vad som bör göras annorlunda i fortsättningen. Hur skall liknande hot upptäckas i tid för hjälpande insatser? Efteråt inser vi, att mycket borde ha blivit sagt åt den unga mannen och gjorts för hans hälsa.

Undersökningar visar att det finns mycket illamående bland unga i dag. En central fråga är hur deras bekymmer skall upptäckas i tid. Vuxensamhället måste ta sitt ansvar, lyssna lära och reagera. Det behövs en familjepolitik och ett arbetsliv som beaktar dagens många utmaningar och skolans arbetsvillkor bör uppmärksammas. Vi måste komma bort från överstora klasser, där elevernas behov hamnar i skymundan, satsa mera på stödundervisning och handledning och ge hälsovården resurser och kunnande för förebyggande arbete och hjälp som behövs.
Det måste få kosta!

En mycket stor utmaning i sammanhanget är nöjesvärldens och medias fixering på våld, brott och missbruk. Långtifrån alla unga kan se sakerna och utbudet i sina rätta proportioner och sammanhang. Till det behövs vuxnas hjälp och egen trygghet och styrka.

Bättre sent än aldrig kan man säga om skärpningen av vapenanskaffning. Men det löser inte orsakerna till ungas illamående och destruktiva beteende. Lika litet som kameror och detektorer i skolorna gör det. Barn och unga behöver mera omsorg.