Finland har länge haft en positiv ekonomisk utveckling. Enligt den tyska finanskoncernen Allianz var Finland förra året det konkurrenskraftigaste landet i EU. En förklaring till den positiva utvecklingen är en ansvarsmedveten och målinriktad ekonomisk politik. Sysselsättningssituation är den bästa sedan depressionen slog till i början på 1990-talet och har i hög grad bidragit till den goda allmänna utvecklingen. Detta har uppnåtts genom en högklassig utbildning och en stor satsning på forskning och utvecklingsarbete som i sin tur försett arbetsmarknaden med kunnig arbetskraft och bidragit till en sysselsättning som skapat välstånd och konkurrenskraft.

Trots den positiva utvecklingen finns det en växande grupp som inte klarar sig ekonomiskt. I över 200 000 hushåll räcker de egna inkomsterna till uppehället utan man är beroende av utkomststöd. Orsakerna till behovet av hjälp för det dagliga uppehället är flera och ibland överraskande. Och behovet ökar. I år har exempelvis Vasa hittills betalat en halv miljon euro mera i utkomststöd än ifjol. Den främsta orsaken är att levnadskostnaderna stigit. Basförnödenheter som el, hyror och mat har blivit dyrare och socialskyddet har inte höjts i samma takt.

Inkomstklyftorna har ökat drastiskt den senaste tiden. När förtjänstnivån för höginkomsttagare har stigit stiger även gränsen för fattigdomsnivån. Låginkomsttagare har inte hängt med i utvecklingen och skattelättnaderna har också bidragit till växande skillnader.

Inom EU beräknas fattigdomsgränsen för en person när hans eller hennes inkomster är högst 60 % av befolkningens medelinkomst. De som lever på gränsen eller under i Finland är arbetslösa, pensionärer, ensamförsörjare, studerande och familjer med många barn. Pensionärer har allt oftare måste ty sig till utkomststöd på grund  på grund av oförmånligt index, som leder till att pensionerna släpar efter. Svårast har de som måste leva på sin folkpension.

Det här innebär två stora utmaningar. Låt oss hoppas - och bidra till att finanskrisen påverkar Finland i så liten grad som möjligt. Syselsättningen och tillväxten är grunden för välfärden och socialskyddet. Men under alla omständigheter bör grundskyddet förbättras, annars tvingas ännu flera människor att ty sig till utkomststöd och brödköer.

För tillfället lever ungefär 650 000 människor i Finland under fattigdomsgränsen. Talande för utvecklingen är att statsandelarna till kommunerna för utbetalande av utkomststöd höjs till 223 miljoner nästa år jämfört med 202 i år, det vill säga med 10 procent trots en god allmän utveckling. Det behövs uppenbart nivåförhöjningar inom socialskyddet. Inom EU har diskuterats att slopa mathjälpen till fattiga. Mathjälpen har tagits från EU:s interventionslager och sedan lagren sinat måste maten nu köpas från marknaden. Finland och majoriteten av EU-länderna anser att EU också i fortsättningen skall finansiera matpaketen. Om en överenskommelse inte kan nås är det mycket naturligare att höja utkomststödet än att fördela matpaket.

Hjälp behövs ofta snabbt, eftersom man inte klarar sig länge utan pengar i dagens samhälle. För tillfället måste en klient vänta i genomsnitt två veckor innan hjälp kan fås. Så kan det inte fortsätta. Enligt nya bestämmelser ska i brådskande fall hjälpen fås samma eller följande vardag. I andra än brådskande fall ska beslut fattas utan dröjsmål och senast den sjunde vardagen efter att ansökan inlämnats. Det behövs flera tjänster i många kommuner.